2meter

Don't call it a comeback, I've been here for years

2011-10-12T06:53:00.000-07:00

Jag snappade upp ett uttryck i veckan: "L'esprit de l'escalier."

Åhå, tänkte jag. Vilken möjlighet att bygga min kvasi-intellektuella självbild med en text om detta. Satan, skulle ni tänka, vilka uttryck han slänger sig med. Vilken internationell personlighet! Jag måste ligga med honom!

Nämnde jag att jag läste en artikel i The New Yorker här om dagen? Och en annan i Newsweek? (Och att jag googlade båda i skrivande stund för att inte stava namnen fel.) Vänta nu. Skulle jag konsumera internationell finjournalistik en gång om året och INTE berätta det för er? Vad vore då syftet? Herregud.

Det finns en marginell risk att jag snappade upp uttrycket från någon av de tidningarna. Det hade ju varit angenämt. Då hade jag kunnat slänga mig med "L'esprit de l'escalier" bäst jag ville, och ni skulle slå händerna för pannorna och bara gapande buga inför min odiskutabla briljans.

Men det finns ju en risk att jag läste det i Aftonbladet. Eller hörde det i Fredrik & Filips podcast. Eller av en kompis. Eftersom jag trots allt bara läste två artiklar. Och då skulle det ju inte vara riktigt lika sexigt när jag skrev om det. Inte alls faktiskt.

T minus 12-1

2009-07-01T07:42:00.000-07:00

Vet ni vad? Vi slutar här istället. Jag hade bunkrat upp en del texter som jag tänkt delge, mina absolut sista.

När jag såg en kvinna naken för första gången. När Jonas författade ordet "Bajs" på Siris födelsedagstårta och stämningen blev minst sagt tryckt. Jag ville prata om glädjen av att köpa en skiva, förlorare som läser ledarskapslitteratur, att jag slutligen växt upp och börjat få dålig magkänsla. När jag hade en konversation med min mor, hon gick på toaletten och jag tittade ner och upptäckte att min snopp hängt ut ur kalsongerna hela tiden. När en främmande engelsman i Afrika bad mig smörja in hans rygg och jag motvilligt gjorde det. När jag...

... men det är för varmt för att skriva så mycket idag.

Trevlig kväll, tack för kaffet, ha det bra... vi ses!

T minus 13

2009-07-01T07:39:00.000-07:00

På söndagen börjar det bli irriterande. Tjejen som jag drog hem efter en våt utekväll fredagen innan sitter i min soffa, i mitt vardagsrum, i min lägenhet, i min skjorta och äter min mat.

Jag är frustrerad, alla försök att göra sig av med flickan har varit hopplösa och två nätter i rad är ingen jag vanligtvis sysslar med, men misstaget är redan begått. Kvällen är kommen och tre nätter i rad kommer inte att hända, någonsin.

"Har du inget liv?" frågar jag henne och hon tittar upp, uppenbart ställd av frågan. "Vill du att jag ska gå, så kan jag gå" svarar hon snäsigt och jag förbannar mig själv för att jag inte ställt min fråga långt tidigare. När hon fem minuter senare drar på sig skorna i hallen kan jag inte låta bli.

"Du kan behålla skjortan som ett minne, jag lär inte använda den igen ändå". Hon tittar upp på mig igen, gör en grimas och svarar "Vi kan väl ses i veckan?". Jag skrattar, ger henne en puss på kinden och viskar i hennes öra "Jag ger inga repriser sötnos". Hon stirrar chockad på mig, vänder på klacken och slänger igen dörren med en smäll. Jag står kvar och jag känner ingenting. Absolut ingenting.

Best of 2meter #7

2009-07-01T04:43:00.000-07:00

Den 13e januari, 2009

Ett möjligt scenario

Att åka och bada som ensam kille med fyra tjejer kan vara svårt att vända till något negativt, näst intill omöjligt kanske, men det finns många fallgropar i att vara ensam kille på ett badhus och jag frukar att följande scenario kan bli verklighet imorgon:

Efter att de fyra tjejerna äntrat sin del av omklädningsdelen är jag ensam och utelämnad. Det här är alla badhallars stora problem, att det eftersom man byter om separat är omöjligt att tajma och komma in till bassängerna samtidigt. Med detta i vetskap byter jag om i ultrarapid och duschar min hud blå bara för att slippa komma ut först innan jag går mot dörren märkt med texten "bassäng".

Jag kliver ut i badhallen och finner till min förskräckelse att tjejerna inte finns inom synhåll. Att vistas ensam i ett badhus är ungefär lika soft som att åka berg-och-dalbana ensam, man kan fysiskt känna folks blickar. Så jag kliver långsamt, för att se upptagen ut, ner i motionspoolen och fäster blicken på den överdimensionerade klockan som hänger på husets bortre yttervägg.

Jag börjar snart motionssimma fram och tillbaka för att slippa de ditogörande pensionärernas menande suckar över att jag legat och trampat vatten vid stegen i flera minuter och det är först när jag befinner mig mitt inne i en intensiv 25-meters sträcka ryggsim cirka 40 minuter senare som jag inser att jag kanske har missat att tjejerna kommit ut från omklädningsrummet och kliver upp ur bassängen. Skrynklig som ett russin möts jag av mitt tilltänkta sällskap som vid det här laget tröttnat på både ruschkanor och vågmaskiner. I förbifarten hojtar de något i stil med "var har du varit?" innan de återigen befinner sig inne i damernas privata värld - och badar bastu med varandra utan att tänka på tiden, eller mig.

Inne i herrarnas bastu ligger en gubbe utfläkt naken över halva översta bänkraden samtidigt som en annan idiot sitter en våning ner och mer eller mindre konstant häller vatten över aggregatet istället för att bara flytta upp ett snäpp. Efter ett par minuter blir jag så förbannad på gubbjävlarna att jag istället byter om snabbt och spenderar sedan bittert över en timme med att vänta i badhusets entrékafeteria. Självklart tar de inte kort så jag får nöja mig med en vit plastmugg vatten och en väggmonterad tv som visar simhoppsnostalgi från 1998.

Känner någon igen sig?

Best of 2meter #6

2009-07-01T04:22:00.000-07:00

Den 13e januari, 2009

Sammetskval

Efter att ha plöjt igenom allt innehåll av värde (läs allt av Filip och Fredrik) på Kanal 5s webb-tv föll mitt val en ensam middagsstund på Emma Anderssons sista desperata försök att hålla tv-karriären vid liv: A la Emma

Säga vad man vill om det, men det slutar tydligen med att Emma varje vecka bjuder någon av sina kändispolare på middag och vem dyker upp när jag tittar om inte Jenny "Velvet" Pettersson. Hon berättar snabbt för Emma (läs kameran) att hon nyligen befunnit sig under en längre tid på USAs västkust för att få inspiration till sin nya skiva.

Det här, mina vänner, är det intressanta. I Velvets repertoar finner vi nämligen texter som:

"Just wasting my time, but you turn me on , got me longing for the hot stuff"
"I feel the chemistry, between you and me, there's electricity when you're touching me"
"Take my body close, when the feeling is right, I just go on, take my body close"

Man kan ju tro att det räcker med att sitta i en halvmöblerad tvåa i en Stockholmsförort och äta ostbågar framför Oprah för att producera dessa blond-tjej-med-snygga-bröst-texter men inte för Jenny "Velvet" Pettersson. "Take my body close" är inget som man bara kläcker ur sig hur som helst, det kräver inspirationsresor till alla världens platser.

Snart hör vi väl om Velvets nya samarbete med Basshunter. Tillsammans ger de sig ner till Afrika för att inspireras av all fattigdom och hunger och levererar sedan varsin superhit i form av Basshunters "Jag har en båt, det har inte ni" och Velvets "Baby, im hungry, but not for food".

T minus 14

2009-07-01T03:59:00.000-07:00

Det händer att jag ser på film med mina föräldrar. Inte med båda samtidigt, de är frånskilda sedan många år, men ändå. Det spelar ingen roll vilken förälder man ser filmen med... kommer set en sexscen så finns det inget bra sätt att agera.

Jag brukar frysa till is, sluta andas, sitta helt stilla. Man vill nämligen hålla en så neutral ställning som möjligt till det som sker framför ens egna och förälderns ögon. Minsta hostning, minsta rörelse, minsta hörbara utandning signalerar att man är obekväm i situationen, att man skäms för att sitta där och titta på sex med sin förälder.

Sedan gäller det att hålla en marginal också. Det hjälper föga att hålla andan och sitta stelfrusen under själva akten om du, samma sekund som filmen klipper till nästa scen pustar ut högt och sjunker ner lite bekvämare i stolen igen. Då var allt, så att säga, förgäves.

Därför bör man se till att alltid ha en marginal på minst 15 sekunder efteråt innan man rör sig det minsta. 10 minuter minst innan några större rörelser som att gå på toaletten eller hämta popcorn utförs. Och hela filmen plus en tillhörande natts sömn innan du överhuvudtaget pratar om vad du tyckte om filmen med din förälder, så borde du vara säker.

Lycka till.

T minus 15

2009-07-01T03:30:00.000-07:00

"Do not loose this, boy" säger den två meter höga och minst lika breda säkerhetsvakten när jag tar det röda plastkortet ur hans hand. Kortet leder till hotellreceptionens toalett och jag får låna det enbart för att jag redan checkat ut men inte ännu lämnat byggnaden. Säkerhetsvakten menar allvar och tittar med mordisk blick efter mig när jag beger mig mot toaletterna, darrande av rädsla.

När jag någon minut senare pustar ut i ett av båsen och precis ska dra upp gylfen händer det som inte får hända. Kortet, som jag av någon anledning klämt in mellan knogarna, lossnar från mitt grepp och ramlar rakt ner i toaletten.

Jag får panik. Blir handlingsförlamad. Kortets röda färg lyser igenom min urins gula och jag tackar valfri högre makt för att toaletten inte är utrustad med automatspolning. Efter en snabb vända vid handfaten och kringliggande bås konstaterar jag att det inte finns några andra alternativ...

... så jag väljer vänsterhanden. Sätter mig på knä framför den urinfyllda porslinsskålen, sträcker ner min arm, känner hur fingrarna möter den ljumma ytan och får blundandes tag i kortet.

Snabbt ut ur båset och fram till närmsta handfat. Handen går som ett ånglok över tvålpumpen, jag trycker ut en halvliter tvål och gnuggar mina fingrar och kortet i flera minuter. Är precis på väg ut från, när jag plötsligt vänder om och gnuggar händerna ett par minuter till.

Väl ute återlämnar jag kortet till vakten och vänder mig åter igen till valfri högre makt för att han inte ska få för sig att lukta på det. Sedan tittar jag ner på mina tvålskrapade händer och inser inte då att jag just upplevt vad som ska bli det starkast bestående minnet från min tid i New York. Någonsin.

T minus 16

2009-07-01T02:58:00.000-07:00

Gustav stöter på en del kändisar på sitt jobb. Trots att han började några månader efter att hela Manchester Uniteds A-lag vandrade runt i hans butik så har bland annat en rödvinsläppad Kleerup samt en viss utrikesminister svängt förbi. Själv såg jag Ghünter inne på hans klubb här om veckan. Och... äh, jag ska nog bara hålla käften egentligen.

T minus 17

2009-07-01T02:29:00.000-07:00

U21-EM i fotboll har ju väckt stor uppståndelse framförallt här nere i de södra delarna av landet där matcherna spelades. Själv såg jag Sverige - Serbien från rad 2, en klassiker så här i efterhand.

I samband med mästerskapet har de också smällt upp ett stort tält, kallat Fanzone, på Gustav Adolfs torg här i Malmö. Tältet, smockat med långa träbord och tillhörande storbildsskärm skapade en mindre folkstorm då folk som satt sig där för att se matchen, en minut innan avspark, fick beskedet att Fanzone inte hade sändningsrättigheterna. Sen drog dom på någon dokumentär och hoppades att ingen skulle klaga. Idioter.

Jag gick förbi tältet här om dagen, som trots Sveriges sorti ur turneringen (och hela folkets plötsliga ointresse för hela turneringen) står kvar. På scen satt en trubadur och spelade gitarr. Antal människor i tältet? Inte en jävel.

Nåja, tänkte jag, han slipper väl sitta där och göra bort sig allt för länge tänkte jag. Sedan såg jag körschemat som var upptryckt på storbildsskärmen. "11-14.30 - matservering och musik från trubadur Johan Gustavsson". Som sagt. Inte en jävel i tältet, klockan är runt 11.40 och man kan inte annat än tycka synd om den där trubaduren som ska spela för inga öron i nästan tre timmar till.

Jag kvävde en impuls att skrika "INGEN BRYR SIG LÄNGRE" och gick istället vidare samtidigt som trubaduren bytte till nästa låt, klistrade på leendet och körde vidare.

T minus 18

2009-07-01T02:27:00.000-07:00

Sista dagen, 18 inlägg kvar. Bakfull. Underbart väder utomhus, borde inte sitta och skriva hela dagen, men jag måste. Jävla skit.

Best of 2meter #5

2009-07-01T02:24:00.000-07:00

Den 28e januari, 2009

Språk som språk

"Förstår du danska?" frågar han mig samtidigt som han med vana händer använder espressomaskinen bakom disken. "Självklart" svarar jag med självförtroende i rösten, hittills har jag nämligen förstått allt han sagt.

Sedan river baristan av en monolog på bort åt 30 sekunder och efter att just ha intygat att jag förstår danska så förstår jag plötsligt inte ett ord av vad han säger. Plötsligt tystnar han och tittar på mig, jag tittar oförstående på honom i två sekunder innan jag inser att han pratat färdigt och nu förväntar sig ett svar.

"Så ni hör av er alltså?" drar jag till med och baristan verkar nöjd. Han nickar med belåten min och jag lämnar cafét ett cv fattigare än innan. Att tala om för en dansk att man förstår danska innebär alltid att de börjar prata snabbt och oförståeligt, som att man plötsligt var dansk själv... då får man nicka, hålla med och sedan ställa irrelevanta motfrågor för att någonstans dölja språkbarriären.

Igår satt jag och tittade på dansk tv med min tillfällige husbonde Roffe. "Det där förstod jag!" utbrast jag plötsligt lyckligt... "Det där var tyska" svarade Roffe med ett leende.

T minus 19

2009-06-30T11:02:00.000-07:00

Efter att jag först frivilligt stått över ett överbefolkat tåg för att invänta nästa väntade jag mig inte en resa i fruktansvärd värme utan öppningsbara fönster i ett tåg som nödvändigtvis var tvungen att "vänta på grön signal" efter var. enda. jävla. station.

När jag således kommer hem med runt 10 % av min kroppsvikt i rinnande form utanpå kroppen ärr jag tvungen att leka stående isvak i duschen i 15 minuter för att ens få tillbaka medvetandet. På detta har jag bråttom till ett "krök" med ett gäng människor för mig så pass obekanta att jag inte ännu passerat gränsen för att, internt, kallas för Glans-Theo eller få annat valfritt passande bihang till mitt namn med anspelning på min ständigt blanka panna.

Lägg på det till en, pga försovning, utebliven dusch innan jobbet i morse. Jag förstod samma sekund som solen kikade fram igenom morgondisen att jag hade en minst sagt ymnig dag framför mig. Svettwise that is.

Nu ska jag gå runt med armarna i 90 graders vinkel likt en gorilla till min deoderant torkat in, dra på mig lämplig klädsel och ge mig av in i dimman. Jag har aldrig känt mig så välförtjänt men samtidigt oförmögen till alkohol som just nu.

Imorgon avslutar vi den här skiten.

T minus 20

2009-06-30T04:19:00.000-07:00

Angående ospecifierat (men nyligen upplagt) fotoalbum på Facebook. Desto fler semesterbilder med kort skærpedjup på blommor eller ett glas øl på en uteservering, desto tråkigare dag på semestern. Nej førresten. En enda bild, oavsett øvriga bilder, med kort skærpedjup førestællandes en øl på en uteservering ær lika med en førjævligt tråkig dag på semestern.

Før nær annars, førutom nær konversationen haltar så pass att den mer eller mindre ersætts av det pinsamma ljudet av omgivningens evigt roande konversationer, tar man fram sin kamera och børjar fota ett ølglas? Been there, done that. Øverens?

T minus 21

2009-06-28T11:04:00.000-07:00

En ledig dag som spenderades i Ystad. Det var förvisso söndag, vilket kan ha påverkat betygen till det sämre, men här kommer sammanfattningen.

Gemytlighet: 7/10

Gamla hus, gamla tanter men smått exploaterat. Där jag väntade mig Karlsson Elekronik & Tele AB stod istället ett ONOFF. Antiklimax.

Faciliteter: 2/10

Förvisso fanns det ett längre shoppingstråk och ett antal restauranger men ingenting var öppet. Och när jag säger ingenting innefattar det inte ett par snabbmatshak samt två restauranger vid vattnet. Annars, stängt.

Människor: 2/10

Ystad fick öppningsscenerna i både Vanilla Sky och 28 dagar senare att framstå som folkfester.

Väder: 9/10

Alldeles lagom blåsigt och solen låg på. Det får man ändå ge Ystad att vädret gick inte att klaga på.

Vi frågade en tant efter vägen och hon sa att det låg en bit bort. 10 minuter? föreslog vi. Längre sa hon och fortsatte prata och prata till vi sa att vi var tvungna att gå. När vi efter fem minuter var framme insåg vi att man inte kan prata om avstånd i tidsmått med gamla människor eftersom de går så långsamt.

Sammantaget ger jag Ystad en dag. Längre tid än så bör man inte spendera i staden utan att riskera tristess. Såvida man inte stöter på den där tanten, skulle jag gissa står hon där på kajen och pratar än.

Best of 2meter #4

2009-06-26T05:33:00.000-07:00

Den 24e oktober, 2008

Skillnaden mellan liv och död

Koncentrationen är hög. Jag tittar på hastighetsmätaren, kollar backspeglarna och håller foten balanserat på gaspedalen. Jag har kört i mörker förut men aldrig på vägen vi nu befinner oss på. Nathan kisar och tittar noga på gatuskyltarna efter varje korsning vi passerar, vi letar efter rätt avfart och ska snart svänga av för att köra hemåt.

Jag hinner inte bromsa.

Från ingenstans springer rådjuret ut över vägen, kofångarens kalla metall slår till dess ståtliga kropp och rådjuret flyger i luften. Nathan skriker åt mig att stanna, allting sker på instinkt. jag styr bilen till vägkanten, trafiken som just låg bakom susar förbi, jag vågar inte öppna dörren. Nathan är redan ute, han halvjoggar bort mot rådjuret som haltandes släpat sig av den motsatta körbanan.

Jag kliver tillslut ut i den svala höstkvällen. Det är mörkt, endast lampornas sken längs vägen gör att man kan skymta rådjuret som haltar över ängen bort mot skogsbrynet. Nathan pratar med 112 i telefon, någon måste komma och skjuta ihjäl den skadade stackaren.

Jag ser det inte längre, ljuset är för svagt och skogens höga träd sköljer en nattsvart skugga över den avlägsna delen av ängen. Bortanför är det bara svart och rådjuret är där borta, skadat och ensamt. Det kommer att dö snart, någon kommer att skjuta ihjäl det så att det slipper lida och jag känner ingenting. Absolut ingenting.

Best of 2meter #3

2009-06-26T03:29:00.000-07:00

Den 24e oktober, 2008

Kodex

Jag är inte av det slag att jag känner ett överjävligt tvång att alltid följa alla korrekta sociala kodex som omger vårat moderna samhälle. Jag kan rent ut av finna viss njutning i att gå emot all form av sans, bara för att få se folks reaktioner och ingen skrattar utom jag själv, inombords.

Men.

Det finns en sak jag inte tummar på, aldrig någonsin. Har ni någonsin gått med en vän med stan då er vän plötsligt stöter på en för denne bekant men för er totalt okänd människa. Har ni också stått där, en halvmeter bort och tittat på då er vän och dennes bekant utbyter artighetsfraser och minnen medan ni själva befinner er en sorts obehagligt socialt vakuum.

Det hade räckt om er vän hade presenterat er för sin bekante, ni byter namn med varandra och ni sedan lugnt kan stå och se på medan de två pratar färdigt. Men blir man inte presenterad så hamnar man i en obehaglig situation som oftast slutar med att man ringer upp någon slumvald från sin telefonlista, eller med överdriven entusiasm läser igenom sina gamla sms två gånger om.

Därför presenterar jag ALLTID folk för varandra om de inte sedan tidigare känner varandra. För jag vet hur jävla jobbigt det är att inte bli presenterad. Då skrattar jag inte alls inombords, då är det inte ett dugg roligt. Då gör jag rätt, varje gång och jag förbannar de som inte gör samma sak mot mig.

T minus 22

2009-06-26T00:49:00.000-07:00

Finns det någon människa som är genuint flygrädd och INTE gör en grej av det? Det är som att alla flygrädda människor är stolta över sin rädsla, vill skylta med den.

Som om de är mer rädda än att de inte tvekar att flyga till och med inrikes. Ett jävla skitsnack med andra ord. De flesta är nog bara ute efter det sköna i att kunna ta en drink i flygbaren innan för att "stilla nerverna". Det finns folk som är rädda för att flyga på riktigt. Och de människorna flyger inte, aldrig, never.

Den gemene mannens flygrädsla. Pff. En jävla samhällstrend och inget annat om ni frågar mig.

T minus 23

2009-06-25T14:44:00.000-07:00

Jag har fallit in i dåliga livsmönster på sistone. Inget farligt, inte alls. Mitt gift? Choklad.

Och då snackar vi inte något kreddigt 75 procentigt kakaopaket utan vanlig, vidrig apelsinchoklad. Jag äter det i mängder, snittar kanske 100 gram om dagen. Varje lunchtimma på jobbet avslutas med just apelsinchoklad.

Men så en dag för inte många dagar sedan köpte jag två Rittersport. Jag åt den ena, den med karamellsmak och insåg inte förräns jag var klar med hela kakan hur otroligt vidrig den varit. Jag tappade helt suget för godis och flera dagar senare har det inte släppt. Så nu ligger den andra Rittersporten i kylskåpet här hemma och jag äcklas av tanken på den.

Joel frågade vems det var. Jag svarade att det var min. Nu är frågan, för jag tror inte att jag kommer bli sugen på den på många veckor, hur länge den överlever här vårat lilla Malmökollektiv.

Jag återkommer (antagligen inte) med resultatet.

T minus 24

2009-06-25T12:23:00.000-07:00

Så ska jag, efter över ett halvårs tid, återvända till min hemstad Stockholm. Vi behöver inte gå in på detaljer, eller jo, jag kommer att sitta i 1:a klass, both ways.

Jorasåatt. Kommer breda ut mig rejält i mitt 3 cm bredare säte och under strikt schema då och då promenera ner genom 2:a klassvagnarna och sucka högljutt åt misären innan jag vänder i bistron med en kaffe latte take-away rakt tillbaka till 1:a.

Efter halva resan kommer jag nog istället att rycka tag i närmsta tågvärd och, med förklaringen att jag helst inte bebandlar med med "andra klassens människor", be denne att ta turen genom tåget och göra valda bistroinköp åt mig.

Att 1:a klassbiljetterna råkade ha samma pris som 2:a klassditona vid tiden för bokning har förövrigt föga betydelse. Jag väljer numer att se mig som en 1:a klassare. Both ways.

Och för er som redan lagt skumpan på kylning anländer jag tidig eftermiddag den 8e augusti. Jag sitter i vagnen längst fram, den som det står en fet etta på.

T minus 25

2009-06-23T09:30:00.000-07:00

Anonym: Egentligen så är den här bloggen helt ointressant för mig. Vardaglig och oengagerande, men ändå, ändå, alldeles underbar!
Jag vet inte vad det är, eller jo kanske jag känner igen mig själv? Kanske i någon djup vrå av mitt undermedvetna så korsas alla människors tankar i det kollektiva medvetandet. Och där, i sin renaste form, delar vi alla tankar, alla människor blir ett. När du slutar blogga så kanske jag börjar, vem vet...

Jag tror att du sätter fingret på något väldigt viktigt när du kallar bloggen för vardaglig och oengagerande. Jag utgår nämligen, i nästan varje inlägg jag skriver, från att ni ger fullständigt fan i mig och mitt privatliv. Alla bloggar som människor skriver om sig själva och sina aktiviteter är nämligen helt oläsbara. Vem F.A.N. bryr sig om vad jag åt till lunch igår? Det är själva berättelserna jag försöker förmedla. Konsten att göra en minut i en konsumkö eller en kvart på ett utedass till något intressant.

Jag vet inte vem du är men jag tycker självklart att du ska axla fanan och köra på. Och en sak har vi garanterat gemensamt. Jag ger blanka fan i dig också. Tack för de fina orden!

Best of 2meter #2

2009-06-22T13:14:00.000-07:00

Den 1a september, 2008.

Höjden av ångest

Cirka ett år gammalt. Ångest i sin renaste form...

T minus 26

2009-06-22T13:09:00.000-07:00

Jag inser i detta nu att jag inte avhandlat minsta detalj från min relativt nyligen genomförda resa till Berlin.

Vi kan sammanfatta den som en 50/50-resa. Hälften lyckad, hälften fiasko, fast i omvänd ordning. Den första kvällen blev vi nämligen nekade var vi än gick. Framförallt var motiveringen på en klubb som var vårt tredjeval för kvällen, "there is a selection here, and we dont want you", särskilt talande då människorna med rosa hår och bara skinkor precis traskat in före oss. Skjorta? Bara att åka hem.

Andra kvällen slutade desto mer lyckat. Vi kom in - på ett bra ställe. Hugo och Adrian var så fulla att de knappt kunde stå upp klockan 04, deras plan gick fem timmar senare. De slutade dock inte dricka förrän framåt lunch när de var hemma i Stockholm igen. Ungefär samtidigt åt vi som skulle till Malmö en sista frukost innan den åtta timmar långa bussresan tillbaka till Svedala.

I Stockholm kommer du inte in om du inte är välklädd. I Malmö kommer du inte in om du inte har rätt ålder. I Berlin kommer du inte in om du inte har tjejer med dig. Punkt.

T minus 27

2009-06-22T00:31:00.000-07:00

Hur jag firade midsommar?

Inomhus med Joel, två öl var och en asiatisk wok som snabbt avhandlades i vårat burspråk samtidigt som regnet föll kraftigt och länge utanför.

Det har blivit lite så här nere i Malmö. Högtider kommer och högtider går medan vi sitter och äter wok i vårat burspråk. Men vad är det man säger... det är ju inte ens ett år till jag får chansen att fira midsommar igen. På riktigt. På ett landställe. Härligt.

Best of 2meter #1

2009-06-21T04:52:00.000-07:00

Jo, jag kan ju inte avsluta det här utan att delge er det bästa från året som gått...

Den 25e juli, 2008

Barnuppfostran och moral

En gång för ett eller ett par år sedan blev Darja uppringd av ett okänt nummer där en person hon inte var familjär med pratade konstigt för att sedan avbryta samtalet. Om det var direkt med Darja eller på hennes telefonsvarare minns jag inte.

Personen i fråga hade varit en tjej som Darja som sagt inte kunde identifiera, men personen hade inte haft rutin nog att ringa från dolt nummer. Så när jag ringer upp numret, för Darjas räkning, för att ta reda på vad det egentligen är som försigår är det en man som svarar i andra änden av linjen.

Jag minns inte konversationen närmare mer än att jag förklarade ärendet och han, som visade sig vara far till denna dotter som ringt Darja, ursäktade sig samtidigt som jag kom med spydiga kommentarer om uppfostran och annat, mest för det roliga i det. Han var mycket ledsen för det inträffade, ursäktade sig flertalet gånger och försäkrade att det inte skulle hända igen.

En vecka senare fick jag reda på att det var någon tjejkompis till Darja som hade tipsat sin yngre kusin om Darja som "en rolig tjej att busringa till" men det spektakulära i hela historien är dock att kusinens far var Peter Dalle, känd komiker, skådespelare och regissör.

Jag har alltså, utan att vara medveten om det, givit Peter Dalle en avhyvling i barnuppfostran och moral. Och jag som varken är känd eller förälder... det känns fortfarande stort på något sätt.

T minus 28

2009-06-21T01:23:00.000-07:00

Tjejen är relativt söt. Inte för att hennes kombination av råttfärgad munkjacka och blankpolerade klackskor direkt faller mig i smaken men ändå, relativt söt.

Killen däremot, i vars famn hon ligger, är ful. Bortsett från tonårsaknen som man självklart inte kan klandra honom för så sportar han stora kläder, en tuborg i högra handen och en cigarettfimp bakom örat. Om man på allvar funderar på att tända den senare eller bara bär den av estetiska skäl framgår inte men det ena utesluter inte det andra. I samma öra har han också en piercing. Diamant. Ni vet typen.

De håller på som bara nykära par håller på. Kramas, pussas, klämmer, nyper, skrattar, ligger tätt intill varandra. Var jag befinner mig tillsammans med dem? På ett danskt regionaltåg.

Jag känner alltid samma sak mot vidriga par som har påklätt tantrasex offentligt. Det faller mig inte alls i smaken. Hat.

Men i det här fallet hinner vreden aldrig riktigt gripa tag i mig. Jag känner istället en lätt känsla av glädje för paret. Det är ju helt fantastiskt att man kan vara så kära. Helt underbart. Så kära att man utan problem lyckas prestera en sked i två regionaltågsstolar - och verkar gilla det.

Så jag byter låt i min iPod och känner mig så munter att jag ger blanka fan i om paret börjar sexa på riktigt framför ögonen på mig. De är ju kära!

Men plötsligt vinkar diamantörat sin hand framför mina ögon. Jag har stampat med fötterna till låten i mina öron och killen... danskjäveln gillar inte läget. Han kan uppenbarligen inte koncentrera sig på att styra sin utsträckta tunga över sin flickväns hals när jag stampar med min fot. Han tycker tydligen att mina stampningar inte hör hemma på ett tåg, att det stör.

Så jag gör tummen upp som den idiot jag är och när paret återgår till sitt förbannade tafsande och skrattande så dyker plötsligt den där känslan upp inom mig igen. Och jag känner igen den såväl. Bortblåst är all glädje. Kvar finns bara hat.

T minus 29

2009-06-20T14:37:00.000-07:00

En offentlig toalett i Köpenhamn och generositeten vet inga gränser...

T minus 30

2009-06-20T12:24:00.000-07:00

När jag startade den här bloggen, den 1 juli år 2008, så var det för att ha något att göra på mitt arbetsuppgiftslösa sommarjobb. Jag fick sparken en vecka senare men gillade bloggen, så jag bestämde mig för att köra på fram till 100 inlägg.

100 inlägg kom och många inlägg därefter. Men nu är det slut mina vänner. Ja, inte exakt nu. Men på årsdagen av 2meter så tar historien också slut. Innan dess tänkte jag dock försöka avsluta i storartad stil.

30 inlägg + lite extra godis på 10 dagar. Nedräkningen? Den börjar nu.

Måns åter igen

2009-06-17T15:45:00.000-07:00

Efter att ha ägnat de senaste året åt att själv, med relativt goda resultat, klippa till min frisyr framför badrumsspegeln har det blivit dags att låta det växa igen. Jag tror att det handlar om proportioner helt enkelt. Efter sommaren tänkte jag se ut som Måns Herngren gjorde i 80-talsserien SMASH. Jag vet, jag har skrivit om det här tidigare och publicerat en värdelös bild. För att toppa mitt förra inlägg i ämnet bifogar jag därför en film. Så där ska jag se ut i höst...är det inte fantastiskt så säg?

Chebab

2009-06-15T16:02:00.000-07:00

När Nunstedt skriver om den förre finansministern Rolf Wirtén och vad han gjort för det svenska tennisundret så måste jag bara förtydliga att jag roomar med Rolfs sonson. Han är minst lika nobel han. Senast i Berlin när det var tal om springnota från den andra fyllekäkskebaberian i rad så vägrade han med invändningen att mannen bakom disken var en "hard working man".

Ett liten men mycket symbolisk handling för att främja det berlinska kebabundret. Den bästa dönern i världen och fortsatt så minst en stund till, tack vare finansministersonsonen Gustav Wirtén.

Ich liebe ein bratwurst

2009-06-11T20:30:00.000-07:00

Snart, närmare kl 07.00, avgår bussen mot Berlin där jag har för avsikt att spendera helgen. Mitt förra, tillika första, besök i Tysklands huvudstad medförde både goda, angenäma samt mer obekväma minnen.

Jag ämnar att resa lätt. Tyvärr har jag alltid den målsättningen och misslyckas lika ofta som jag försöker. Jag utgår nämligen alltid från värsta möjliga scenario. Att mina kläder kommer bli gyttjiga, nerspydda, dränkta i alkohol varje kväll är minimalkylen. Släng på en eller två dagars extra byte på alla plagg för oväntade situationer - planet kan ju vara försenat - och jag åker på en 3 dagars weekend med 2 väskor, 7 par skor, 10 t-shirts, 4 par byxor och alla underkläder jag äger.

Sedan slutar det antagligen med att jag avstår att byta kläder på hela resan och mina överfulla väskor knappt får vädra luft förutom när jag - mest för att motivera deras varande - byter strumpor innan hemfärden och sedan packar in allt i garderoben hemma för att packa upp dem igen först 3 veckor senare. Återkommer på söndag, nu tar vi Berlin med storm.

The Dawn

2009-06-10T10:28:00.000-07:00

För ett tag sedan var det på gång att jag skulle göra mingelvideos till en av alla misslyckade mingelsajter där ute på internöt, något som trots sajtens minimala storlek intresserade mig. Första giget skulle vara melodifestivalens tredje delfinal i Malmö och bland artisterna fanns Sarah Dawn Finer.

Jag såg mycket fram emot mötet med the Dawn. Vi hade nämligen talats vid tidigare, dock utan hennes vetskap. Jag och Jonas befann oss av en anledning på Sveriges Radio för drygt ett år sedan i samband med ett studiebesök och fick då sitta med under live-sändningen av Lotta Bromés P4 Extra. Ni är inte ensamma, jag hade inte heller hört talas om programmet innan.

Hur som helst. B-kändisarna duggade tätt hos Lotta och efter ett antal telefonintervjuer och en kortare vinprovning med Carl-you know who-Jan, som förövrigt hälsade på mig och Jonas med ett light-snuskigt "vad är det här för söta pojkar då?", så var det dags för huvudnumret i dagens sändning. Sarah the Dawn and only Finer.

Nej ni är inte ensamma, jag hade inte heller hört talas om människan innan.

Upplägget var att Lotta skulle köra ett antal frågor, spela en låt varpå de efterföljande skulle ägnas åt inringda lyssnarfrågor. Så Lotta körde sin grej, låten sattes på och plötsligt... Vad i helvete?

De två telefonväxelmaskinisterna (troligtvis ej den officiella titeln) springer ängsligt in i studion, telefonväxeln är trasig! Låten rullar på, första refrängen, om två minuter måste det vara en lyssnare på tråden. Felsökningen pågår febrilt framför mina och Jonas ögon men inget fel hittas. Producenten konstaterar tillslut att det inte är något fel alls. Det är bara inte en jävel som ringer in. Ingen vill fråga the Dawn någonting.

Plötsligt vänder sig producenten mot mig och Jonas. "Ni grabbar! Du frågar vad som var störst. Melodifestivalen eller andra skivsläppet! Och du frågar hur man gör för att få en dejt med henne!"

Nervös och skakig springer jag ut i ett av historiens mest opretentiösa Green Room (2 soffor, ett bord, en kaffemaskin, thats it) och ringer, via kaknäsmasten, in till studion fem meter bort i ett annat rum. Jag ställer min fråga utan att övertyga det minsta, jag inser nämligen samma sekund som producenten tilldelar mig den att Sarah alltså är sångerska. Sedan går Jonas ut, ringer in och kör sin fråga om dejten. Sarah skrattar högljutt, är alldeles smickrad och njuter av alla lyssnare som ringer in. Jonas är färdig, Lotta tackar Sarah och ungefär samtidigt som nästa låt går på i etern så vänder sig producenten om och viskar vänligt men bestämt: "Inte ETT ord till artisten (the Dawn) om detta!"

Vi lyder, ty vi vågar inget annat göra. Sarah går nöjd därifrån och vi sitter där i en mycket sluten krets och är del av en hemlighet, en hemlighet som artisten (still the Dawn) inte får höra ETT ord om. Vi är inne i den statliga radions innersta cirkel. Jag och Jonas ÄR public service.

Så, för att återkoppla till detta inläggs början så planerade jag att berätta detta för the Dawn när vi väl skulle mötas igen. Det var väl mer än preskiberat och the Dawn är säkerligen mycket mer populär vid det här laget. Men mitt mingelgig rann ut i sanden så jag fick aldrig träffa Sarah. Aldrig avslöja att ingen ringde. Surt.

Å andra sidan, vad kunde the Dawn på allvar ha trott? När man sitter i en eftermiddagssänding på P4 med föredettingarnas föredetting Bromé på andra sidan bordet måste man väl inse att inte en jävel lyssnar. Ingen mer än de två Carl-Jan-star-struckade fjunskägg som är på studiebesök såklart. Sarah svävar i ovisshet föralltid. Ni däremot är precis som jag nu en del av en mycket hemlig krets. Den som inte säger ETT ord till artisten!

Äntligen måndag

2009-06-07T23:10:00.000-07:00

Random människa på Facebook: "Fan, vad ska jag ta mig till?"
Theo: "Vad har hänt?"
Random människa på Facebook: "Det är privata saker, jävligt jobbigt"

Random människa på Facebook: "Blev nersparkad igår"
Theo: "Vad hände?"
Random människa på Facebook: "Lång historia"

Varför, varför, varför skriver ni något alls från början då era ARSLEN?

Godmorgon, äntligen måndag!

Flak

2009-06-05T09:26:00.000-07:00

Studentflakskulturen är, tillskillnad från i den kring studenttider flakfyllda huvudstaden, inte alls särskilt dominerande i Malmö. Jag vet inte exakt hur datumen ligger men de senaste sju dagarna har jag sett studenter springa omkring i olika konstellationer på gatorna men bara ett (!) enda studentflak.

Och om jag ska vara ärlig så är det tråkigt, rent av värdelöst. Som när jag för ett par minuter sedan stod och väntade vid ett övergångsställe när en silverfärgad (och nercabbad) BMW stannar till och en ensam tjej skriker "wohoo" samtidigt som hennes stoneface-morsa tutar lite förstrött utan att släppa blicken från vägen.

Jag blev inte övertygad. Det är något med att se ett studentflak, 40 ungdomar som hoppar i takt och alkoholhaltiga drycker som flödar mer utanför än i de festandes munnar. Men en ensam tjej med sin trötta morsa som sitter och visslar i en visselpipa? Nej, studenten kanske inte var den bästa dagen i hennes liv trots allt.

Och så här ser det ut i Malmö. Ensamma studenter i föräldrarnas "fina" bilar som visslar i sina visselpipor. Musik? Näe, någon måtta får det vara. Och flak? Ett enda. Stackare säger jag, för just flaket var väl det roligaste med studenten? Att springa ut från en skolgård eller äta grillat i sin trädgård kan man ju faktiskt göra när som helst.

Transvestheo

2009-06-04T12:34:00.000-07:00

Sommaren är här sedan fyra dagar tillbaka (i alla fall om man får tro Per Gessle med ensemble) och jag, som förutspått dess ankomst trodde att jag hade förberett mig väl.

Så var inte fallet.

Jag beställde tygskor från USA. Nåja, det låter mycket flådigare än vad det i själva verket var. Skorna var relativt billiga, så pass att jag beställde två par på en gång, och en bekant för närvarande bosatt i staterna agerade mellanhand åt mig - jag är evigt tacksam.

Hur som.

Jag trodde tygskor var förebyggande mot fotsvett. Jag hade fel. Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att jag någonsin har svettats så mycket om fötterna som jag just nu gör. Jag fullkomligen skvalpar omkring på gator och torg och trots försök med ankelsockor och fotsprayer är skorna dyngsura varje gång jag kliver ur dem i hallen efter en dags arbete.

Därför är jag nu seriös spekulant på något som, även för mig, är att tänja på gränserna. Vi snackar tjejstrumpor, vi snackar genomskinliga i nylon, vi snackar sådana som tjejerna har i sina ballerinaskor när de vill ge en illusion av att vara barfota utan att vara det.

Steget är inte långt till trosor, stay-ups och hela skiten. Och vem vet, min pungsvett kanske en dag får mig att även överväga sådant. Till dess nöjer jag mig med ankelstrumpor i nylon. Med eller utan spets - där går den hårfina linjen mellan att slippa fotsvett och att vara halvvägs till transvetism.

2meter tycker om att tänja på gränserna. Men spets, nä, det skulle vara på trosorna då kanske...

Ingen har lämnat fartyget

2009-06-03T16:55:00.000-07:00

En vecka gången sedan jag senast publicerade något och jag har enligt statistiken inte förlorat en enda läsare. Därför blir det ingen nystart. Vi är ju alla fortfarande närvarande, non?

Jag har inte möjlighet att fördjupa mig ytterligare i skrivande stund men återkommer förhoppningsvis, innan ännu en vecka hinner passera, med ny folkbildning och alla de samtidsreflektioner ni gått miste om i denna bloggs veckolånga produktiva vakuum.

Storebror

2009-05-28T13:30:00.000-07:00

Det är, när jag befinner mig i Köpenhamn och upptäcker att en av de där danskarna har låst sin cykel i ramen runt en 90 centimeter hög stolpe, som jag inser att Sverige nog, fortfarande, är storebror ändå...

Cement

2009-05-25T13:50:00.000-07:00

Vissa historier har en förmåga att cementera sig fast i min skalle. Jag minnas till exempel när min syster en gång för länge sedan berättade om sin arbetskamrat (läs skrivbordsgranne) som hade för vana att peta sig i näsan, titta på vad hans slemhinnor åstadkommit och sedan föra själva föremålet för tillfällig beundran in i sin mun för att svälja. Detta mitt framför systers, förövrigt just då i valet och kvalet mellan att spy eller peta ut sina ögon, äcklade ansiktsuttryck.

Själv går jag aldrig så långt som att förtära min egen näsavkomma. Dock förblir resultatet av denna förevigt ingraverade historia att jag, varje gång jag diskret torkar av mitt slemmiga långfinger mot byxkanten efter att först ha skärskådat det noga, tänker på min syster och hennes arbetskamrat.

Med andra ord: Den som vid tillfälle berättar en historia med sexuella inslag har således chansen att cementera sig fast som en del av mina samtliga framtida sexuella akter och, om personen bakom berättelsen är av manligt kön, även göra mitt framtida sexliv en gnutta mer ohjälpligt homoerotiskt.

Lämna era bidrag i kommentarsfältet. Eller nej förresten, låt bli.

Avart

2009-05-22T13:12:00.000-07:00

Jag skakar ofta på huvudet åt folk. Förbannar dem i mitt inre, visar tydligt min avsmak med blickar och rörelser, ingen jävel undkommer mina onda tankar.

Så kom det sig, här om dagen, att jag mitt i en iPod-eufori omedvetet trampade ut mitt i cykelbanan. Cykelbanan, då tillfälligt trafikerad av cyklande 3-barn-och-engagerad-i-samtligas-skolresor-mamma som SUCKAR djupt och skakar på huvudet när hon väjer förbi mig.

Jag blir först chockad. Suckade hon åt mig? Blev jag just en av de där avarterna som får folk att sucka högt och skaka på huvudet? Och kanske framförallt - är jag en sån där jävel som suckar högt åt folk?

Sedan skrattade jag. Hela situationen var absurd. Jag måste ha inbillat mig allt. Jo, inte kan väl någon sucka åt mig. Och knappt har jag hunnit tänka klart tanken innan nästa cyklist, högt suckande, väjer förbi mig där jag står orörlig mitt på cykelbanan. Som en annan avart. Vilsen som en apa i storstaden. Men medveten, medveten om min tillfälliga sinnesfrånvaro och det... det enbart fick mig att inse att jo, jag är fan fortfarande den som suckar, inte den som blir suckad åt.

En kort tanke en ledig dag som denna

2009-05-21T05:02:00.000-07:00

Människor som nämner flygplansmellanlandningar som "städer de har besökt" är exakt samma människor som räknar med de sju par kasserade gympadojjor, som ligger förevigt glömda i lådan på vindsförrådet under högen av tamagotchis (nej jag tänker inte ens googla stavningen), när man frågar hur många par skor de äger...

... nu ska jag äta pyttipanna och muttra över tv-avgiftfakturan som trillat ner i brevinkastet. 500 kr för tre månaders statlig radio och television, like I have a choice?

Kontaktannons

2009-05-20T16:57:00.000-07:00

... att jag förövrigt ser mycket mer sofistikerad ut med glasögon än utan?

Med glasögon:

Utan glasögon:

Jag anar ett samband mellan det faktum att jag saknar synfel och min avsaknad av flickvän. I och med att jag inte har någon praktisk användning för glasögon ser jag ju i 99 fall ut av 100 ut som på den undre bilden. Minus kondomen runt halsen då förstås...

Du blir inte sjuk, vi lovar...

2009-05-20T13:48:00.000-07:00

Man vet att det inte är köpläge på den danska kycklingmarknaden när ordet "salmonellafri" förekommer i marknadsföringen...

EHM

2009-05-19T03:03:00.000-07:00

Just nu: Jag sitter och gråter framför de sista 15 minuterna av Extreme Home Makeover. Det är så amerikanskt, det är så regisserat. Och medan jag sitter och gråter så dyker det upp en ruta i bild: "Share your reactions while watching on abc.com". De jävlarna vet att jag gråter och de vill att jag ska dela med mig.

Det här måste vara den absoluta botten. Att gråta framför Extreme Home Makeover. Nu börjar det igen... måste, måste titta. Hejdå!

Perspektiv

2009-05-18T15:04:00.000-07:00

Uteliggaren mumlar något samtidigt som han med flåsande vandrar omkring tillsynes utan riktning framför mig. Han är oförskämt brun. Har, under sitt yviga skägg och åtskilliga lager smuts, perfekt pigment. Jag tittar ner på mina vita ben. Ett par ben som kommer att förbli vita, föralltid bleka. Och jag blir arg, tänker att den där jävla pundaren fan inte förtjänar sitt pigment. Han skiter ju fan fullständigt i sitt utseende ändå det jävla aset.

Plötsligt står han framför mig och ber om några kronor till mat. Jag ger honom ingenting, ger dem aldrig någonting. Jag tittar in i hans dimmiga ögon och känner hatet. Hatar honom för att han är brun och inte jag. Och jag hatar mig själv. Hatar mig själv för att jag är ett ytligt as som har allt när han inte har någonting. Hatar honom, hatar mig själv och hatar mina förbannade, förevigt likbleka, ben.

Han lunkar iväg och försvinner bort i fortsättningen av sitt menlösa letande efter något bättre. Ett liv värt att leva. Jag står kvar, stirrandes bittert ner på mina bländande vader. Letandes efter något bättre. En brun-utan-sol värd att köpa. Och jag förbannar pundaren en sista gång. Och jag hatar mig själv en liten stund till.

Ech då

2009-05-17T17:42:00.000-07:00

Såhär 5-minuter pre-sömn har min hals fullständigt klappat ihop. Känslan har växt under kvällen, gnagt sig starkare och starkare. Jag borde egentligen ha sprungit i panik till apoteket för flera timmar sedan. Echinagard - ta vid första tecken på symptom. Och nej, jag är inte sponsrad. Men inte heller statlig subventionerad. Alltså, Echinagard, Echinagard, Echinagard.

Jag vet att jag kommer vakna imorgon helt förstörd. Därför tar det emot att somna alls. Men det gör jag nu.

Och förresten...

Echinagard.

Förhandling i världsklass

2009-05-17T10:18:00.000-07:00

Jag är precis på väg ut från lägenhetshuset när en lapp innanför porten fångar mitt intresse och jag läser:

"Förhandlingar med Hyresgästföreningen i Södra Skåne angående hyresjustering i denna fastighet har nu avslutats.

Förhandlingarna har resulterat i hyreshöjning på 3,3 %.

Av hyran utgör 10 kr per månad hyressättningsavgift, vilken har bestämts av hyresgästföreningen som ersättning för deras förhandlingsarbete."

De inte bara höjer vår hyra, de tar betalt för det också. Hyckleri.

En blodig middag

2009-05-13T02:08:00.000-07:00

Nog för att jag ser "de som köpte denna bok köpte också"-funktionen som genialisk men när jag har span på en kokbok och ser att folk som köpt den även lagt sina slantar på Mensboken så känner jag mig plötsligt inte särskilt hungrig längre...

Who am I?

2009-05-12T10:09:00.000-07:00

När jag och Joel kliver in på Indiska efter timmar av intensivt letande efter den perfekta doftoljan till vår lägenhet och berättar detta för butiksbiträdet visar hon oss en olja och mumlar fram "det är bra om man har besök av tjejer, eller något annat".

Det fördomsfulla aset.

Bara för att jag och Joel vill att lägenheten ska dofta cederträ så stämplar hon oss direkt. Placerar oss i ett fack. För inte kan väl två karlakarlar leta doftoljor i fyra timmar och komma undan med det? Å andra sidan delar vi säng just nu.

Och jag hade en tjejtröja på mig... från Indiska.

Identitetskris le grande!

Min morgon i korta meningar

2009-05-10T04:16:00.000-07:00

Vaknar. Dricker vatten. Orörlig. Hör Gustavs telefon ringa i andra rummet. Kravlar mig upp. Väcker Gustav. Han är sen till jobbet. Han lämnar lägenheten snabbt. Jag är ledig. Horisontalt läge enda alternativet. Soffan. Kastrull under. Mest för att gardera. Suckar. Stönar. Tittar på tv. Det tar flera minuter att byta kanal. För svag. Mår sämre. Mår ännu sämre. Toaletten. Spyr. Vitt vin. Mer vitt vin. Borstar tänderna. Dricker cola. Soffan. Mår bra. Mår sämre. Mår ännu sämre. Toaletten. Spyr. Först cola. Sen mer vitt vin. Borstar inte tänderna. Köket. Tre ostmackor. Tar en tugga. Tuggar. Tuggar. Tuggar. Allt som en gröt i munnen. Sväljer långsamt. Ställer ifrån mig tallriken. Mår sämre. Dricker vatten. Tar en tugga till. Tuggar. Tuggar. Tuggar. Äter upp alla mackorna. Det tar ungefär 45 minuter. Vad hände igår? Jag gick hem tidigt. Har tydligen skickat fylle-sms. Velat att tjej ska komma över. Två sms i rad. Tjej har tackat nej. Några bilder kanske? Inga bilder. Joel ringer. Darja ringer. Darja och Axel är i Malmö. De har inte tid att träffas. Kanske på tisdag. Vi får höras senare. Ensam. Naken. Mår bättre. Fint väder. Gå ut? Städa först. Ångest. Blogga? Ja det var ett tag sen. Bloggar. Klickar publicera. Nu.

Vägskäl

2009-05-08T02:19:00.000-07:00

Jag står inför ett vägskäl i livet. Jag inser detta just precis denna sekund när jag sitter och klämmer på mina egna chipstuttar. Antingen så fortsätter jag på den inslagna banan med toast, godis och chips till mellanmål eller så går jag till gymmet idag.

Eller för att förenkla det hela. Antingen investerar jag i ett par bysthållare, eller så går jag till gymmet idag.

Deklareringsångest

2009-05-06T13:50:00.000-07:00

Snabb fråga. Jag har inte deklarerat än eftersom jag, för att vara ärlig, inte har en aning om vart deklarationen har tagit vägen. Hur mycket straffavgift får jag nu?

Jag kanske borde göra som den där konstnären, vad han nu hette, som bara ramade in ett indrivningsbrev utan att ens öppna det och sålde det för en fin peng. Tillräckligt för att täcka straffavgifterna och mer, om man säger.

Någon som är sugen på min deklaration under en glasskiva i träram? Inte? Jag kanske bara borde leta upp den och få slut på eländet istället...

25%

2009-05-05T15:17:00.000-07:00

Fyra byggarbetare. En som arbetar, tre som tittar på. Allt precis som vanligt med andra ord.

Live-inlägg

2009-05-05T14:23:00.000-07:00

LIVE direkt från soffan i lägenheten:

"... vi snackar 75 pannor på 160 cm. Hon har VÄLDIGT stora lår och såna här blanka tajts på det. När hon vänder sig om och går åt andra hållet ser det ut som stoppad salami..."

Vad pratar ni om?

Berättelser från ett öresundståg #3

2009-05-05T13:53:00.000-07:00

Jag slår inte upp den lilla tidskriften förrän jag satt mig till rätta på tåget. Av kvinnan som tidigare tryckt den i min hand presenterades den som "lite läsning" vilket utan att överdriva var en ganska generell beskrivning.

På omslaget läser jag: "Stress i skolan och på fritiden", mer än så står inte. "Jasså, någon form av skoltidning" tänker jag med framtvingad inre entusiasm och slår upp det första uppslaget. Jag möts av en ledare och börja läsa. "Den här tidsskriften ges ut i syfte att ge hela familjen upplysning"... "ääh" tänker jag. För vem orkar egentligen läsa ledaren? Jag bläddrar vidare och stannar vid artikeln om stress i skolan.

Det är hyfsat intressant, artikelförfattaren kommer med generella tips på hur man undviker stress främst genom att planera och få saker gjorda i tid. Sedan kommer plötsligt ett citat ur bibeln. Jag reagerar inte nämnvärt utan läser vidare. Men ju längre in i texten jag kommer desto tätare kommer bibelcitaten och när jag plötsligt läser "barnen har lärt sig att jesus kan rädda dem" så förstår jag.

Snabbt bläddrar jag tillbaka till ledaren och upptäcker att jag kanske inte skulle slutat läsa den efter första meningen. Den avslutas nämligen med prat om skaparens löfte om en ny värld som ska ersätta det nuvarande onda och laglösa ditot.

Utöver stressartikeln är tidningen proppad med texter om hur man "finner gud" och "att börja läsa bibeln"-guider. Jag sitter inte och läser en skoltidning, jag sitter och läser Jehovas egna månadsmagasin.

Eller nej, "lite läsning" hette det ju.

Ja, eller nej, eller kanske

2009-05-04T12:25:00.000-07:00

Konsten att vara diplomatisk - på en nättidning nära dig.

Äntligen, en recension

2009-05-04T09:36:00.000-07:00

(Bildbeviset! De onda, mörka ögonen pga försenat öresundståg)

2meter är ju inte bara ett forum för mina allmänna kåserier utan också ett folkets (läs: de 25 läsare jag har) källa till information och nya lärdomar.

Därför har jag nu tagit mitt ansvar som folkbildare och gjort det som ingen tidigare vågat göra - betalat för OCH förtärt Coca Cola Light Green Tea.

Alla har vi sett den och grimaserat med avsmak. Cola med smak av Grönt te kan ju inte annat än smaka skit - bokstavligt talat.

Om jag ska vara ärlig så är jag likgiltig efter upplevelsen. Den var varken speciellt god eller speciellt äcklig. Jag hade hoppats på det senare, för njutningen av att få plocka fram den stora sågen, men icke. Den hade en antydan av Cola Cherry, den gamla äckelcolan jag och Fredrik satte i oss på den lokala pizzerian under våra tidiga tonår. Det var väl typ så rebelliska vi älvsjöska medelklassungar kunde bli, dricka "alternativ" läsk.

Men ärligt talat, Green Tea-cola var mest rätt meningslöst. Lite som runka bort sitt morgonstånd istället för att pissa bort det, typ.

Eftermiddagspladder

2009-05-04T09:01:00.000-07:00

Två gånger i mitt liv har jag hyllat något som genialiskt, när det i själva verket bara varit halva sanningen.

Låt mig förklara.

Har ni sett The Shining? Har ni inte det så gör det innan ni läser vidare. Sådär, välkomna tillbaka. Jo, inledningsscenen där man får genom ett fågelperspektiv får se bilen åka genom bergen... när jag såg The Shining första gången blev jag helt tagen av den scenen, den var nämligen helt ljudlös. Ingen musik, inte ens ljudet av en bilmotor - knäpptyst.

Först blev jag misstänksam. Sedan blev jag lyrisk. "Genialiskt" sa jag högt till mig själv och lutade mig framåt för att inte missa en sekund av detta vackra, knäpptysta intro. När sedan karaktärerna började prata med varandra och det fortfarande var ljudlöst insåg jag att "mute"-knappen var intryckt på fjärrkontrollen.

Ridå 1.

Mitt andra och avslutande exempel är betydligt färskare än det första. Coldplays "Strawberry swing" från deras senaste platta gick varm i min mp3-spelare under höstmånaderna. Det som gjorde låten så fantastisk var att producenten hade dragit upp basen så mycket att den distade. Det lät alltså förjävligt, genialiskt förjävligt! Jag älskade den distande basen, den gjorde hela låten.

Sedan upptäckte jag att equalizern i mp3-spelaren var inställd på "extra bass".

Ridå 2.

Nej, Kubrick avsåg aldrig att The Shinings inledningsscen skulle vara knäpptyst. Inte heller avsåg Coldplays producent att basgitarren skulle dista. Det var två kreativa grepp som aldrig existerade utan som bara av en slump presenterades för mig och bara mig.

Tänk er att ni sitter i en teaterpublik mitt i akt tre av den mest tragiska av alla tragedier. Och så kan ni inte hålla er för skratt. Det är fel, ni missuppfattar allt. Ändå är ni ensamma i hela salen om att uppfatta den komiska vinklingen, den som inte ens regissören tänkt på.

Om ni vill ta en genväg till denna upplevelse, titta på The Shinings intro utan ljud och spela sedan "Strawberry Swing" med överdistad basinställning på förstärkaren. Det kommer göra er till unika, till genier, till övermänniskor.

Det känns nämligen jävligt ensamt på toppen just nu, det gör det.

Just idag är jag stark

2009-05-03T11:51:00.000-07:00

Note to self: När man på allvar blir glad för en komplimang på en servett så börjar det kanske bli brått att skaffa flickvän.

Note to self 2: När man tar frasen "Du ser stark ut idag" som en komplimang så är det panik.

C/o

2009-05-03T06:39:00.000-07:00

Førøvrigt måste jag inflika att det ær først nu, vid 20 års ålder och nær jag sjælv bor på C/o-adress, som jag inser att den svenska gamla sitcomen C/o-Segermyhr hette just "Care of Segermyhr".

Jag var alltid osæker på det dær på den tiden serien tv-sændes och således kom på tal ibland. Jag mumlade alltid precis nær jag sa namnet, læt det førsvinna i någon sorts salivblandad grøt i min mun innan jag fortsatte prata normalt.

"Såg ni senaste avsnittet av Carreo*hrrm* Segermyhr?" kunde jag sæga. Ibland sa jag dock "Carol Segermyr" som jag trodde att det skulle uttalas. Jag fick næmligen før mig att C/o var hans førnamn, men kan en man heta Carol i førnamn? Førvirrad var bara førnamnet (ragga-ding-dish)!

Nej det hær var ju inte så intressant, nu ska jag nog jobba vidare istællet.

Væskhyllan

2009-05-03T06:31:00.000-07:00

Kvinnan framfør mig ær mycket vacker och jag føljer hennes høftrørelser noga nær hon går framfør mig i tågvagnen før att hitta en bra sittplats. Så fort hon slår sig ner går jag vidare till næsta reverserade stol och vænder mig værldsvant om.

"Hær kan jag væl sitta, spela roll liksom" ær exakt det jag førsøker førmedla nær jag stittar henne djupt in i øgonen. Precis nær hon møter min blick slår jag huvudet i væskhyllan, ger ifrån mig ett smærtsamt pip kombinerat med en ilsken grimas samtidigt som jag snurrig sjunker ner i stolen.

Kvinnan håller sig bokstavligen talat før skratt, jag blir rød som en tomat i ansiktet och allt ær bara førstørt. Førbannade væskhylla. Vad ær den bra før på ett pendeltåg? Vem har sin væska på væskhyllan på pendeltåget? Ingen I say, Ingen.

A-m-B-i-V-a-L

2009-05-01T15:05:00.000-07:00

Det är något jävligt deprimerande över att mina kollektiv-kamrater Joel och Gustav blandar moonwalk med "masken" i köket medan jag mest sitter här med en allt för starkt blandad GT och har ångest för att jag börjar jobba klockan 11 imorgon. Bästa sättet är kanske att inte sova alls? Så slipper man bakfyllan. Ja, så blir det nog.

(Vad trevligt med en bild va? De flesta av er minns väl knappt hur jag ser ut längre?)

Kortfakta

2009-05-01T01:49:00.000-07:00

En ny dag, en ny morgon och innan jag har fått mitt kaffe bör följande människor hålla sig på avstånd från mig, för idag är jag, som vanligt, fan i mig förbannad.

- Människor som pratar om vad deras bilar "gör"

- Människor som avslutar varje mening med "va"

- Människor som avstår från armbandsur för att de "har klocka på mobilen"

- Människor som "tvättar allt i 60 grader"

- Människor som "tycker att McDonalds smakar skit" (men självklart ändå går dit en gång i veckan)

- Människor som anspelar på matsnobbism

- Människor som pratar om vädret

- Människor som inte dricker öl på grund av smaken

- Människor som ringer och ber en ringa upp

- Människor som inte äter kött av principiella skäl

- Människor som har solglasögon på sig inomhus

- Människor som spelar på hästar

- Människor som försöker gå på tunnelbanan innan alla gått av

- Människor som har sina mobiltelefoner/iPods i fodral

Håll er borta, åtminstone till efter lunch. Nu ska jag laga frukost, hejdå.

Valborg

2009-04-30T11:20:00.000-07:00

Ni vet väl att det bara är fjortisar och annat löst pack som festar till det på valborg?

(Undertecknad intygar att ovanstående påstående inte alls har att göra med att undertecknad, till skillnad från de flesta andra, arbetar imorgon.)

Så, vad går det på tv ikväll?

Morgonhumør

2009-04-29T05:27:00.000-07:00

Jag står længst fram vid dørrarna på S-tåget, den sista korta etappen av pendlandet från min lægenhet i centrala Malmø till mitt jobb i inte-så-centrala-men-ændå Køpenhamn.

På golvet ett par meter bort ligger en kvinna i min ålder på golvet. Ja, ni læste rætt, hon ligger alltså på golvet i S-tåget før att hennes avtrubbade hjærna av någon anledning talat om før hennes kropp att det ær "soft". Det ær det inte. Att denna gris, något annat kan man væl inte kalla en mænniska som ligger raklång på ett tåggolv frivilligt, har ett par av mina favoritglasøgon på sig gør inte saken bættre. De dær glasøgonen førtjænar en bættre ægare æn detta avskum som rullar runt i smutsen likt en annan sugga. Jag kænner sjælvklart inget annat æn avsmak infør djuret som flæker ut sig framfør mina føtter.

Mitt i allt detta vræker det pløtsligt in ett tjugotal småbarn in i vagnen. De hoppar omkring, de stojar, de håller allmæn låda precis dær jag står. "Om en enda av dessa småskitar trampar på mina vita skor så får de fan ett knæ i ansiktet" tænker jag samtidigt som en liten blond flicka gør kullerbyttor framfør mig. Jag kænner stor avsky infør dessa små skitungar som bara ramlar, ær ivægen och låter.

Nær jag kliver av tåget vid næstkommande station før att ta de sista stegen till butiken dær jag ska spendera de næstkommande sex timmarna så ær jag rasande. Alla dessa avarter i min omgivning, alla dessa ursækter till mænniskor. Sedan kliver jag in på mitt arbete, tar en kopp kaffe och piggnar till. Pløtsligt færsvinner all ilska, all vrede.

Varsågoda, det hær var en inblick i en helt vanlig morgon inuti mitt huvud. Jag kommer att bli en dålig pappa, jag vet.

Kokken

2009-04-28T13:55:00.000-07:00

Härmed ombedes personen bakom kommentaren till föregående inlägg att omedelbart sluta läsa den här bloggen och aldrig komma tillbaka. Jag tror inte det här är något för dig om jag ska vara ärlig.

Om du trots mina uppmaningar fortsätter att skriva värdelösa kommentarer, så ombeds du göra detta under ett alias som inte drar den riktiga Gustavs namn i smutsen, detta på vederbörandes begäran.

Tack för ordet.

Misstänkt

2009-04-27T13:53:00.000-07:00

Tänk att det tog 10 år för någon kanal (tv4) att kopiera tv3s livesända Efterlyst. Just nu på tv - Misstänkt, live på tv4.

Genialiskt att sätta Lasse Bengtsson i Hasse Aro-rollen. Bengtsson är sveriges bästa programledare, alla kategorier. Ett riktigt fullblodsproffs. Kan inte slå fel, och när Lasse gör tv sitter jag självklart klistrad.

Annat är det med Aro.

Berättelser från ett öresundståg #2

2009-04-26T10:27:00.000-07:00

Vi är försenade, snart 6 minuter för att vara exakt.

Plötsligt den kvinnliga konduktörens röst ur högtalaren...

"... vi är 6 minuter försenade för att vi hade en livlös person på tåget som vi helt enkelt inte kunde få liv i, hehe, men nu är vi i alla fall på väg mot Köpenhamn"

Jag reagerar på hennes nervösa skratt mitt i meningen. Det är otroligt olämpligt, rent utsagt osmakligt. Här berättar hon om en livlös person som förövrigt inte heller gick att få liv i (stating the obvious) och avslutar det hela med ett nervöst skratt. Jag tittar inte runt men jag utgår från att alla på tåget är lika chockade som jag.

Det kommer sedan aldrig någon för att kolla biljetterna. Detta är mycket ovanligt på Öresundståget. Å andra sidan måste hon skämts. Konduktörer som skrattar åt livlösa personer? Än lite ovanligare.

Mitt inlägg i dundebatten

2009-04-26T02:38:00.000-07:00

En snabbis angående hela dun - ska fåglarna plockas levande eller döda - debatten.

Är det inte intressant att det är "de goda" som vill döda fåglarna. Jag kan förstå deras ståndpunkt - det är djurplågeri att plocka fjädrar från levande fåglar.

Å andra sidan.

Det går såklart inte att vara utan dun. Syntettäcken är ju inte lika mjuka och härliga. Nej, det är inte värt att skona fåglarnas liv helt, typ sluta plocka dom och låta dom leva lyckliga resten av sina liv. Nej, för dessa goda människor som står på fåglarnas sida vill trots allt ha sina sköna duntäcken, så döda fågeljävlarna bara, alla glada och nöjda.

Det måste vara ganska unikt med en debatt där de som vill rädda liv ses som idioter medan dom som vill döda SAMT sova på än lite mjukare kuddar om nätterna är solidariska och intelligenta människor.

De vill sova gott om nätterna, i dubbel bemärkelse, de asen.

Berättelser från ett öresundståg #1

2009-04-25T12:58:00.000-07:00

Plötsligt möts deras blickar.

De båda identiskt klädda banktjänstemännen hälsar hjärtligt över mittgången på tåget. De har en resa på 45 minuter framför sig, det är omöjligt att byta plats eller vagn utan att sända ut allt för tydliga signaler, de är båda fast i varandras ofrivilliga famnar.

Den ene är svensk, den andre är dansk. Svensken gör ett första försök. "Jobbar du fortfarande kvar?" och lägger sedan, medan han pekar på företagslogotypen på danskens laptop, skämtsamt till "... eller har du snott datorn?" Dansken skrattar inte.

Det blir tyst en obehagligt lång stund. Till och med jag, som står helt utanför det hela, vrider mig nervöst i min stol. 43 minuter kvar.

Dansken försöker istället. "Ska du ut och resa i sommar?". Svensken, som helt saknar förmåga att driva en konversation framåt svarar något korthugget om flickvän och felplanerade semesterveckor. Det blir tyst igen, 41 minuter kvar till Malmö central.

Dansken drar långsamt upp sin iPod ur dess fodral och tittar längtande på skärmen, samtidigt smsar svensken frenetiskt. Nej, ingen kan smsa så länge, han måste spela något spel på sin telefon. Dansken gör ett sista försök. "Vet du om de bygger nya huvudkontoret här eller?". Svensken vet självklart inte, svensken talar bara i negationer. Dansken tittar åter igen längtande på sin iPod.

Att stoppa lurarna i öronen är ett statement i klass med att byta vagn. Han tvekar ett par sekunder, sedan för han snabbt lurarna till öronen. De återstående 38 minuterna av resan möts inte arbetskamraternas blickar igen.

Plötsligt är vi framme och dansken är nästan omänskligt snabbt på benen och på väg av tåget. "Men det var trevligt att ses, verkligen", säger arbetskamraterna i kör. Lögner i stereo. Dansken tar ett snabbt avsked och slår sedan världsrekord i gång ner för perrongen. Själv går jag precis framför svensken, fången i denna 45 minuter pinsamma tystnad.

Men sen inser jag, att om jag fortfarande har ont i magen av den obekväma känslan, så kan jag inte ens tänka mig vilket helvete de båda banktjänstemännen just har upplevt. En av mina största mardrömmar - att råka sätta mig bredvid någon jag känner för dåligt på ett tåg som inte stannar igen förrän om 45 minuter - har just utspelat sig framför mina ögon och jag är bara tacksam att jag inte känner en själ här nere i Malmö och därför står utan risk för att råka ut för samma helvete den närmsta tiden.

Lättnad.

Snabb fråga

2009-04-23T15:46:00.000-07:00

Efter ett par glas rött en helt vanlig torsdag börjar man fråga sig saker. Har någon människa, någonsin tagit ett IQ-test och inte blivit "bättre än 95 % av befolkningen"?

Och Gustav (även han rödvinsförfriskad) lägger till:

Hur (fan) kan konduktörerna på SJ-tågen komma ihåg vilka de kollat biljetterna på? Vi snackar vagn efter vagn med hundratals resenärer.

Alla dessa frågor och inga svar. Nä, nu ropar rödvinsboxen, nämnde jag att jag börjar jobba 09.00 imorgon? Nåja, ska man så ska man. All in!

Shining

2009-04-23T08:13:00.000-07:00

På jobbet as we speak, dærfør de lustiga bokstæverna. Ni førstår sækert ændå, annars ær ni dumma i huvudet.

Førsøker surfa, læsa bloggar istællet før att sortera lakan i fem minuter. Explorer fungerar finfint men stænger ner sig sjælvt en gång i minuten.

All work and no play makes Theo a dull boy.

Om jag inte trycker på "publicera inlægg" inom 10 sekunder kommer væl hela rutan stængas ned igen. Hørs.

Ett par ord om den danska kollektivtrafiken

2009-04-20T10:20:00.000-07:00

Visste ni att danskjävlarna är osmakligt stolta över sin kollektivtrafik? Istället för reklam så har de smyckat sina vagnar med stora plakat där det står saker som:

"Le, Köpenhamn rullar förbi utanför" och "Le, de gör de inte på motorvägen just nu"

Vilken del av Köpenhamn som rullar förbi? Inte vet jag, ser mest en massa tågspår och några hus som sticker fram bakom betongmurarna som omger tåget. Och ler jag? Nej det gör jag då fan inte eftersom jag åkte på en böter på 750 danska här om dagen. Jo, min station låg tydligen precis utanför zon 1 och konduktören visade ingen nåd.

Efter att han givit mig min böter och jag lämnat tåget ställde jag mig på perrongen och utagerade hela Ernst-Hugo Järegårds monolog för förbipasserande. "Danskjävlar" sa jag tyst... och när någon frågade vad jag höll på med ställde jag mig bredbent med ansiktet mot himlen och skrek det istället. DANSKJÄVLAR.

Nej det gjorde jag såklart inte, jag är ju inget annat än en svensk tönt trots allt.

Glada överraskningar på jobbet

2009-04-20T07:02:00.000-07:00

Det är med skräckblandad upphetsning jag inser att jag kanske borde sluta gå omkring naken i lägenheten efter att en hantverkare plötsligt klivit in utan förvarning med huvudnyckel för att kolla fönsterna i burspråket...

... och jag borde kanske även ta bort Barry White från min playlist.

Konsten att sluta läsa en blogg

2009-04-20T06:15:00.000-07:00

Jag följde fram till igår 24 bloggar. Det var som ett beroende, en relation mellan mig och bloggarna som innehöll så mycket kärlek samtidigt som jag visste att det inte var bra. Alla denna tid jag kunde lagt på att läsa något vettigt, lade jag på att läsa bloggar.

Det var dags för förändring. Jag frågade mig själv vilka bloggar jag egentligen tyckte om. Vilka bloggar som jag inte blev besviken och arg av varje gång jag läste ett nytt inlägg. Vilka bloggar som inte levererade, som jag bara läste av gammal vana. Jag tog bort en reklamares blogg, jag tog bort en gammal skolkamrats blogg, jag tog bort en mycket känd brors blogg samt ett par till.

Tillslut hade jag rensat så pass mycket att det bara fanns bloggar kvar som jag tyckte om. De där som jag "måste" fortsätta läsa för att inte missa något viktigt, något roligt, något intressant.

Det var 24 bloggar innan, det återstod 18 efter. 18 bloggar som jag alltså inte klarar av att sluta läsa. 18 bloggar som, mer eller mindre, styr mitt liv.

Jag antar att det är en bit kvar till Dostojevskij, men jag hinner inte grubbla mer på det nu, det har kommit 18 nya inlägg senaste timmen. Bara att bita ihop och läsa vidare.

Gårdagen i korta meningar

2009-04-19T04:03:00.000-07:00

Kvällen. Kyckling i ugn. Rött vin på box. Vitt vin på tetra. Ytspänning på glaset. Flera gånger om. Full innan 6. Dyngrak innan 8. Säger "en biljett och en sushi" till en asiatisk busschaufför. En öl på Chili. Joel fixar så att vi ska få dja i höst på Chili. Nekade på Hipp. Schlagerkväll på Hipp. Ändå inte intresserad. Försöker få "pengarna tillbaka"-garanti på Buddha "om det inte kommer fler folk". Får inte "pengarna tillbaka"-garanti. Går in ändå. Träffar en bloggerska på Buddha. Träffar en bloggerska till på Buddha. Dansar. Röker. Dansar. Röker. Dansar. Röker. Träffar en blondin på Buddha. Byter nummer med blondin på Buddha. Försöker styra efterfest med fem snygga tjejer efter Buddha. Går hem utan fem snygga tjejer från Buddha. Drar med tre random snubbar från gatan på efterfest hemma hos oss istället. Mer tetravin. Spelar musik. Mer tetravin. Röker. Mer tetravin. Avslutar efterfesten klockan 6 på morgonen. Bajsar. Går till donken. Två cheeseburgare. Frågar städerska om vi får sova där. Städerska blir arg. Städerska skäller ut oss. Frågar tjej på parkeringen om vi får sova i hennes bil. Tjej blir inte arg. Snor en mjölkbur. Åker på mjölkbur från donken till Värnhem. Möter upp tjej i Värnhem. Mer tetravin. Har trevligt med tjej i soffan. Vill ha "mer" trevligt med tjej. Tjej vill inte. Mer tetravin. Klockan 9 på förmiddagen. Somnar i soffan. Vaknar en timme senare i samma soffa. Törstig. Sveper ett glas rödvin. Försöker stå upp. Fortfarande full. Föreslår för tjej att ha "mer" trevligt nu istället. Tjej vill inte. Mer tetravin. Vatten. Nyhetsmorgon. Tjej går. Mer vatten. Bajsar igen. Blue balls. Baguette i ugn. Påskmust. Fylleskak. Blogga. Hoppas blondin ringer. Antagligen inte. Nu.

Tetra

2009-04-18T09:35:00.000-07:00

Jag har aldrig druckit vitt vin på tetra förut. Ikväll ska det bli ändring på det. Imorgon utlovar jag inte mindre än... 7 inlägg för att kompensera för de senaste dagarnas tystnad. In i dimman, vi hörs imorgon!

Congr...

2009-04-14T15:56:00.000-07:00

Mina mycket kära vän Tobias fyllde 20 igår och jag funderar starkt på att ge honom en upplevelse i present. Det har nämligen, i tidigare fall, alltid resulterat i att man kommit undan både kostnaden och själva upplevelsen då personen i fråga aldrig "tagit ut" presenten i fråga.

Sofia fick en runda paintball, vi spelade aldrig paintball.
Isabell fick lektion hos sångpedagog, hon gick aldrig till någon sångpedagog
Jonas fick restaurangbesök, vi gick aldrig på restaurang (även om Jonas gjorde allt i sin makt och vi som faktiskt givit presenten sköt upp det så många gånger att han slutade prata om det)
Isabell fick även jongleringslektioner, hon lärde sig aldrig jonglera

Jag tror att Tobbe ska få en whiskyprovning. Ja, så får det bli. Å inte fan kommer han någonsin att prova whisky vilket innebär att min goda gest blir helt gratis för mig. Ganska så angeläget med tanke på att mitt aktuella saldo är på nivån att det utläses i ören. Grattis Tobbe!

Svar på kommentarer

2009-04-14T13:34:00.000-07:00

Jag uppskattar verkligen de få kommentarer jag får på den här bloggen trots att jag aldrig svarar på dem. Jag känner helt enkelt inte att det finns ett bra sätt, men idag gör jag ett undantag. Här följer era kommentarer - och mina svar.

Jonas: Theo, är du tutt galen?

Nej, det är jag inte. Det ska dock tilläggas att ett par tuttar kan göra mig mycket exalterad samt ge mig ett omedvetet och fånigt leende på läpparna. Kallas det galenskap? I think not.

Rosaline: Det var din vän Darja som ringde från min mobil.

Jag visste att det var din mobil Rosaline, jag kollade nämligen upp dig på Eniro.

Cilla: värt att notera är att det inte var katjas kort, utan hennes föräldrars som hon haft beslag på i över fyra år..

Då tar jag genast tillbaka allt. Katja, vi är rätt lika du och jag, fika? Nej juste, jag äger ju mitt eget Medmera-kort nu, hör av dig när du skaffat ditt eget, snorvalp!

Anonym: Hmm - bra start att börja med att röka in lite gul blend i väggarna?

Du har rätt, vi röker numera LM istället.

camellia: Det var ju lite oklart av VAD du lovade bilder. Men, vi som förväntade oss inredningsbilder fick ju ändå vårt lystmäte i den funkiga, svarta rundeln i bakgrunden, klart kult, (och är det en barockinspirerad golvljusstake där intill?). Sköna Hem, släng er i väggen!

Exakt, att fler bilder på lägenheten inte kommit upp beror på ren lathet. Dessutom har vi inte kemtvättat sofftygerna än, den är väldigt smutsig just nu.

mum: Nja, porrtidingar skulle jag nog inte kalla dem, "tuttmagasin" snarare.

Hej mamma, jag nämnde att jag har en prenumeration va?

Anonym: Du känner dig alltså ung och asiatisk?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?

Talibanhage: Har tjejer någonsin gått med på bytet Pung-Tuttar? Låter inte precis som en win-win situation..

Jag har alltid varit framgångsrik i bytesaffärer. Fast en gång när jag var 9 år gammal bytte jag ett guldpläderat hockeykort mot tre rätt alldagliga diton. Det kändes förjävligt efteråt.

M: Jag kan saga att jag nyligen blivit en trogen lasare bortifran kambodja! Lite sent kanske men nu har jag hittat hit! Riktigt fint

Välkommen hit! Min läsarkrets från Kambodja är mycket begränsad vilket betyder att du är speciell. Jag hoppas att du känner dig speciell, det gör du väl?

Fia: Det heter "dra alla över en kam". Inte kant! Du är rolig du! :)

Jag väljer att se på mig själv som en språklig innovatör efter det här snedsteget. Och tack, förresten.

Anonym: Jag dör:-D The essence of Theo. Något för CVet kanske, de bara måste anställa en sådan person.

"The essence of Theo". Jag har smakat mycket på det uttrycket och jag gillar det. Varje gång jag mår dåligt klickar jag mig in och läser den här kommentaren. Allt känns nämligen bättre då.

Sådär. Fortsätt nu kommentera, så lovar jag att svara igen framöver. Godnatt.

Klart hon ska till Bryssel

2009-04-13T15:54:00.000-07:00

Såg ni senaste Grillad med Gudrun Schyman? Om inte, gör det här.

Egentligen kan ni spola förbi alla komikerna, stanna upp lite snabbt när Bob Hansson håller låda och sedan bara klicka er till ett par minuter från slutet när Gudrun själv går upp till podiet och levererar den bästa sågningen jag sett sedan Göran Perssons off-cam-kapning av Carl ,som ni för övrigt ser här.

Gudrun avslutar hela sin genialiska monolog med att säga att "... om ni är trötta på att se den här jävla kärringen i varenda ruta och överallt, att man aldrig blir av med henne. Då ska jag säga att ni har en gyllene chans den sjunde juni, då kan ni skicka mig till EU-parlamentet i Bryssel."

Jag vet inte hur man röstar, men det ska jag garanterat ta reda på. Gudrun, du har min röst, den är du värd.

Jag - ett arsle

2009-04-13T07:35:00.000-07:00

Jag prenumererar ju, som vissa trogna läsare kanske vet, på tuttmagasinet Café och i ett av de senare numren fanns ett test för oss tuttgalna män.

"Är du ett arsle?"

Nåja, testet gav möjlighet till fler resultat än så då man kunde bli inplacerad i så många som tre kategorier. "Den klassiska skitstöveln", "Det tillgjorda rövhålet" och "Det överlägsna arslet". Stormande positiva epitet och låt mig nu berätta vad jag själv är.

För att veta vilket fack man skulle placera sig i fick man svara på ett par enkla frågor men jag ska inte trötta ut er med dem nu utan låt oss istället gå direkt på resultatet.

Jag är ett överlägset arsle (allt enligt frågorna) och här kommer definitionen, håller ni med?

Kännetecken:

-Anser sig politiskt, estetiskt, intellektuellt och/eller populärkulturellt överlägsna nästan alla andra och tvekar inte att berätta detta.

- Arslen föraktar rövhål* samt andra arslen och drömmer i hemlighet om att vara skitstövlar** men deras överdrivna önskan att vara coola - samt deras klena fysik - dömer dem för alltid till att vara just arslen.

- Hälsar på rivaler genom att le tvetydligt

- Kör raggninstekniken från The game, fast ironiskt - ifall det inte skulle funka.

- Tycker att den enda bra bloggen är deras egen

- Rekommenderar bra skivor

Personligen tycker jag att det är en skrämmande korrekt träffbild. Tydligen kommer jag att bli musikskribent, alternativt nya Markus Birro och borde, för att ingjuta min nya image än mer, börja hänga mer på "caféer där porslinet inte matchar". Och ja, jag önskar att jag var en skitstövel och ja, min blogg är bättre än din.

* Definition: "I grunden en skitstövel som vill vara ett arsle. Han vill vara politiskt medveten, konstnärlig och andling - men han är för vältränad och har alldeles för bra benstruktur för att tas på allvar och är, ärligt talat, inte tillräckligt smart." - Café

** Definition: "Överdriven självkänsla, en okomplicerad alfahane övertygad om sin egen förträfflighet och charm. Killen som inte ringer tillbaka, är otrevlig mot serveringspersonal och totalt oemoståndlig för kvinnor fram tills de fyllt 27" - Café

En dag i Malmö

2009-04-11T11:22:00.000-07:00

När Gustav arbetade passade jag och Joel på att upptäcka Malmö en fin vårdag. Det kändes nästan som sommar när vi satte oss vid bryggan ni ser på bilden, men vi var inte nöjda där utan bestämde oss för att hitta något ännu finare.
Så plötsligt befann vid oss vid Turning Torso. Visste ni att det finns en dygnet-runt-portier där? Så om man vaknar klockan 3 på natten och är sugen på lite vin, så är det bara att ringa ner till receptionen så springer han ner till husets vinkällare och kommer upp med en flaska, fantastiskt.
Det fanns inte speciellt mycket mer än två restauranger och en kiosk i närheten. Och så plastikkirurgiska institutet såklart, det tyckte jag och Joel var mycket lustigt. Men med tanke på månadshyrorna i området antog vi att ett litet lyft efter lunchen vill man väl kunna unna sig utan att behöva gå allt för långt.
Mellan Turning Torso och de otroligt fina kvarteren som låg framför och sträckte sig ner till havet flöt små bäckar. "Det här är som Venedig" sa jag exalterat men Joel tittade bara konstigt på mig utan att svara. Sedan köpte vi glass, 22 kr för en Dajmstrut från GB. Är priserna så höga överallt eller bara här, tänkte vi.
Sedan kom vi fram till havet och vart helt häpna. Det här var på fullaste allvar som en semesterort. Ett stort hav, underbar utsikt, massvis med folk och bostadsrätter med balkonger mot solnedgången, helt fantastiskt. Vi hötte våra nävar mot ett par som satt och solade i en av de dyra lägenheterna, sedan gick vi och inspekterade alla bryggor och annat längs vattnet.
Sedan satte vi oss vid en trätrappa vid havet, satte på musik på Joels mobiltelefon och hade det allmänt bra. Plötsligt kom vi att tänka på Gustav som var på jobbet denna vackra dag så vi tog ovanstående bild och skickade iväg ett mms med texten "Ibland är det skönt att vara ledig". Han svarade med ett ord, "As". Då skrattade vi gott och länge men tyckte plötsligt synd om oss själva som inte hade något gott vin att dricka denna fina stund. Här syns också bostadsrätterna som låg som rena rama solkusthotell längs hela området.
Sedan försökte jag ta en sån där klassisk bild på mina fötter ut mot solnedgången. Men eftersom vi satt i en trappa kunde jag inte lägga mig rakt ut mot vattnet, så jag höll upp fötterna i luften och fotade dem. Sedan blev jag rädd att ni skulle avslöja mig så jag tog en där jag låg i sidled på trappan istället, visst ser det förjävla fint ut?

Sedan blev det plötsligt väldigt kyligt så jag och Joel bestämde oss för att ta bussen hem. Det gick en direktbuss som tog 12 minuter till vår lägenhet. Vi bestämde oss för att snart ta den bussen tillbaka till det lilla paradiset i Malmö som kallas Västra hamnen. Om ni kommer och besöker mig så ska jag ta med er dit. Malmös egna lilla solkust, en underbar plats i den här jävla hålan till stad.

Nattliga telefonsamtal

2009-04-11T05:12:00.000-07:00

Jag ligger och sover när min telefon plötsligt ringer. Jag fumlar och missar första samtalet, men snart ringer den igen från samma nummer, ett nummer jag inte känner igen.

När jag, halvt sovande - halvt vaken, svarar uppfattar jag en kvinnoröst i andra änden. Det är mycket folk i bakgrunden och jag anar musik när kvinnorösten plötsligt skriker.

"Vi saknar dig!"
"Va?"
"Vi saknar dig! Vad gör du?"
"Jag sover..."
"Jag ringer dig imorgon!"
*klick*

Jag är för trött för att reflektera över vem jag just har pratat med men samtalet värmer likväl och jag somnar om med ett leende på läpparna...

Djungeltrumman

2009-04-10T05:44:00.000-07:00

Sitter och bläddrar lite i vårnumret av Djungeltrumman när jag plötsligt slår upp en sida som fascinerar mig mycket.

Tänk er själva. Ni är ute på stan, kanske på väg att ta en fika med en väninna och så passerar ni plötsligt en man som med en galen blick står och omfamnar ett träd.

"Ursäkta" säger ni tvekande... "men vad håller du på med?"

Mannen vänder blicken mot er, kramar åt grenarna om möjligt ännu lite hårdare och svarar med darrig stämma:

"Jag väntar på bussen, jag ska på ett viktigt möte"

"Men busstationen ligger ju runt hörn..."

"GÅ!" Gå härifrån! Jag väntar på bussen, jag ska på ett viktigt möte, låt mig vara!"

Och ni går plikttroget vidare, för ni vill inte göra den här galningen arg. Så precis innan ni svänger runt hörnet kastar ni en sista blick på honom där han står och håller om ett träd helt omotiverat, innan ni möter upp med er väninna längre ner längs gatan och han samtidigt skyndar vidare till ett viktigt möte med ett buskage.

Fel i balansen

2009-04-10T03:28:00.000-07:00

Jag har alltid gillat fotboll. Inte på det där fanatiska sättet när man har ont i magen två veckor innan ett allsvenskt derby eller slår i dörrar och super sig redlös efter en svidande hemmaförlust. Nej, jag har alltid haft en relativt sund inställning till sporten och låter den bara komma till mig när det är i form av positiva upplevelser.

Jag rider så att säga hellre på vinnarvågen än grämer ner mig i en förlust. Samtidigt är jag inte som min gamle vapendragare Fredrik som två minuter efter att Sverige åkt ut mot Senegal i fotbolls-vm ville äta frukost för att han "var så jävla hungrig". Jag och Peter låg och var gråtfärdiga och när Fredrik började prata om mat, då övervägde jag att aldrig prata med honom igen.

Hur som, jag har insett att jag på senare tid konsumerar otroligt mycket fotboll. Inte i form av matcher i sig, utan i form av diskussionsprogram. Säg att jag ser i snitt en match - 90 minuter fotboll i veckan. Utöver detta ser jag, utan att överdriva, över 3 timmar fotbollssnack i veckan - och lyssnar via podcasts på ytterligare 1-2 timmar.

Förstår ni min poäng? Det är lite som att läsa filmrecensioner i 8 timmar i veckan men bara se en enda film. Samtidigt uppskattar jag i många fall diskussionen mer än själva matchen och det kanske är det, just det, som är det fantastiska med fotboll.

Win-win

2009-04-10T01:45:00.000-07:00

När vi ändå är inne på ämnet klasskamrater minns jag när min andre gamle klasskamrat Katja avslöjade att hon hade Coop-kort. Jag var mycket imponerad av detta och det lät jag henne veta. Hon var så vuxen, jag var så barnslig. Jag ägnade säkert 40 minuter åt att raljera över hur cool hon var, vilket antagligen bara verkade konstigt och gjorde att hon aldrig riktigt såg mig som normal efter det.

Nåja, nu är även jag medlem i Coop, jag fick en gratis matkasse och en film för besväret. Dessutom kan jag, om jag inte gillar alla rabatter och erbjudanden, få tillbaka min medlemsavgift. Det är vad jag kallar en win-win-situation, ko-operativa suckers.

Maratonläsning

2009-04-09T16:39:00.000-07:00

Jag vet inte som jag slår min gamle klasskamrat Cilla i ämnet bloggslaveri, men jag följer runt 24 stycken. Har inte orkat läsa på kanske 2 dagar och när jag kom hem ikväll efter en (och inte fler) öl på pretentiös uteservering i Malmö väntade inte mindre än 130 texter på mig.

Jag började läsa runt 23, alldeles nyss blev jag klar. 2 timmar och 40 minuter senare, jag kanske borde börja läsa böcker istället...

Ambivalens

2009-04-09T02:46:00.000-07:00

Jag har alltid varit en kvällsmänniska. Alltid suttit uppe på nätterna, sovit länge på dagarna. Och det finns ett motstånd mot detta, människor som ser på kvällsmänniskor och tänker onda tankar, lata jävlar, sover hela dagarna, you name it.

Det är tydligen bättre att vara vaken mellan... 07-23 än 12-04, det vågar jag sticka ut hakan och säga är den allmänna opinionen. Morgonmänniskor framstår som mer ambitiösa, mer smarta, mer handlingskraftiga. Bättre människor om man ska sammanfatta det i ett ord.

Sedan jag började jobba har jag vaknat tidigare, så tidigt som 09.00 efter en blöt utekväll och samtidigt blivit trött som ett barn runt 23-snåret. Detta är helt nytt för mig, då jag så sent som för tre veckor sen (då jag fortfarande var arbetslös) satt uppe på vanligt manér lagom till solen var på väg upp igen.

Vet ni hur jag känner mig? Jag känner mig som en bättre människa. Jag känner mig mer ambitiös, mer smart, mer handlingskraftig och samtidigt som jag skriver dessa ord sviker jag den grupp av människor jag alltid sett som mina bröder, kvällsmänniskorna.

Jag hatar pretentiösa morgonmänniskor som skryter om hur tidigt det går upp om morgnarna, om hur mycket de hinner få gjort. Jag avskyr dem och nu har jag plötsligt blivit en av dem. Och samtidigt som jag njuter av detta kan jag inte låta bli att hata mig själv för det, ty jag är och förblir en kvällens man vad som än händer.

Därför vill jag uppmuntra er att fortsätta sova... gå upp efter lunch, gå och lägg er långt efter midnatt och lev kvällslivet! Era lata as...

En svag doft av hö

2009-04-06T08:39:00.000-07:00

"Förbannade jävla bönder" tänker jag samtidigt som kön rör sig långsamt framåt in i bussen. "Gör väsen av sig, låter" fortsätter jag i mitt eget huvud, gnäller som en annan bitter pensionär i mitt inre. De, vilka min ilska riktas mot, är yngre än mig. Typ 17 och ett gäng om 8 personer.

När jag klivit på bussen skakar jag bort bönderna tillfälligt, placerar mig i sätet bakom "dragspelet" men hinner knappt sätta mig innan lantisarna kommer sättande med sina förbannade ryggsäckar. En kille ropar "där ska jag stå", tar sats mot cirkeln i "dragspelet" på bussen och när någon tittar frågande fyller han i "för att det är så roligt när det svänger".

Score. Mina fördomar har för en gångs skull slagit in, nåja till viss del.

Snart står 6 av de 8 bönderna och trängs inne i dragspelet. De fnissar och stojar och plötsligt frågar en av dom om alla ska på gudstjänsten nästa söndag.

Boom. Mina fördomar HAR slagit in på riktigt, 100 %, inget tjafs. Ärkebönder i bussen och känner jag inte en svag doft av hö?

Att de i övrigt verkade ovanligt sympatiska väljer jag att ignorera i sammanhanget. Att en av dem gick av vid min station är även det ovidkommande fakta. Att jag är en fördomsfull jävel däremot, det har väl de som läser den här bloggen förstått för länge sen.

Stavfel

2009-04-04T09:56:00.000-07:00

Jag kan inte stava längre. I var och vartannat inlägg hittar mina läsare stavfel som de sedan inte är sena att påpeka för mig. Jag blir seriöst orolig av detta, det är som att mitt språk långsamt försvinner från mig. Som att jag håller på att tappa "det". Snart kanske inte ens min toppbanner är ett skämt längre, snart kanske det är vercklighet.

Problem för folk som nyligen flyttat hemifrån #1

2009-04-04T06:26:00.000-07:00

När rucolasalladen från gårdagens middag har frusit fast i skålen, trots att den legat i kylen hela tiden... vad gör man då? Ska kylskåp kunna frysa saker?

En rebellisk handling

2009-04-04T04:12:00.000-07:00

Någonstans kring fyrasnåret inatt gled jag, Joel och Gustav - alla med en visuellt odöljbar alkoholpåverkan, in på ett hotell jag inte minns namnet på. Efter att ha tjötat lite med en trött receptionist och stulit två äpplen (som förmodligen var gratis och därför inte alls stulna) tog vi hissen upp till plan två och sprang omkring i korridorerna bland room service-brickor och korridorfåtöljer.

Innan vi lämnade hotellet plockade vi av någon anledning på oss massa saker vid den stängda frukostbuffén. När jag vaknade idag fann jag gårdagens skörd på köksbänken...

... fuck the system! Eller vad säger ni?

Platt

2009-04-04T02:08:00.000-07:00

Kan vi inte alla komma överens om att det är jävligt platt att skriva illa om "uteserveringshetsen" och alla "för stora solglasögon"? Det görs varje år, det är ingen nyhet för någon, låt så vara.

Mosquito

2009-04-02T15:48:00.000-07:00

Såg ni någonsin på Mosquito när det gick? Det där programmet där en snubbe stod och käkade godis och visade animerade filmer, där de datorgjorda berg-o-dalbanorna var höjdpunkten?

Att åka tunnelbana i Köpenhamn är lite som återuppleva de programmen.

Just nu

2009-04-01T12:03:00.000-07:00

Det är, när jag och Joel avnjuter de första kopparna kaffe från vår nyinköpta bryggare efter en enkel middag i italiensk stil, som jag inser att jag utlovat bilder idag. Jag tar upp min mobiltelefon och knäpper en på Joel, återgår sedan till kaffet samtidigt som ännu en Ray Charles-låt går på i bakgrunden...

... jag har haft det sämre, om man säger.

Ett livstecken

2009-03-31T12:39:00.000-07:00

Från inneboende i trång etta en bit utanför det centrala Malmö till en helrenoverad lägenhet med gångavstånd till smeten. Det gick väldigt snabbt alltihop.

Som stockholmare är man inte uppväxt med alla de fördomar som infödingar i Svea rikes tredje största stad bär omkring på. Senast i morse läste jag en mycket ilsken insändare från en kvinna som bor i samma område som oss och hon gick på som att hon aldrig gjort annat. "Journalister och andra människor som inte har varit här pratar om det som de värsta kvarteren i Malmö, men så är det inte!". Blabla, säger jag. Men att det knappast är de värsta kvarteren, det kan jag intyga. Inte fler alkolister här än vid Karlaplan, Mariatorget eller något annat område jag gärna skulle bosätta mig i framöver.

Bilder? Imorgon!

Be patient

2009-03-29T18:15:00.000-07:00

Nyinflyttad, mycket just nu. Återkommer.

Offline-loggen

2009-03-27T18:48:00.000-07:00

Internet fungerade helt enkelt inte idag, så jag dokumenterade min internetfria dag. Enjoy.

12:48

Jaha, där dog internet. Husbonden kommer inspringade i vardagsrummet, pekar på min skärm och frågar "Har du internet?". Efter mitt nekande svar konstaterar han att felet måste bero på ett strömavbrott "eller nåt".

14:11

Jag spenderar min eftermiddag djupt nergrävd i senaste numrena av King och Café, eller "porrtidningar" som min mor skulle generalisera dem som. Liggandes i soffan med en hörlur inkopplad till laptopen och Shuffle i iTunes.

14:48

Stöter på uttrycket "Bromance" i Café och förstår plötsligt varför Arman lagt upp 4x60 bilder med två av sina killkompisar som vandrar omkring i en exotisk miljö (där han själv konsekvent uteblivit från vartenda foto) och döpt albumen till "Bromance i Thailand".

15:13

Helvete vad jag hatar sladdar. Vid minsta milimeterrörelse i soffan så åker antingen lurarna ur mina öron eller ur datorn. Detta, i kombination med att min shuffle-funktion har en riktigt dålig dag och bara slumpar fram skit som jag inte vill lyssna på, gör mig ledsen i ögat.

15:23

Dödar Shuffle-fuktionen och sätter på "The Wall" med Pink Floyd istället. Visste ni att jag alltid lyssnar på The Wall när jag tar en power-nap, inte för att den får mig att somna, utan mest för att det är en tradition.

15:28

Inser att "porrtidningarnas" ständiga internetreferenser får mig att vilja tokgoogla vilket jag ju, under denna offline-period är oförmögen att göra.

16:05

Inser att jag är registrerad till en pokerturnering ikväll som, vid en bra placering, kan ge mig en plats i en live-turnering på Irland där förstapriset är i miljonklassen. Att internet går ner just idag är med andra ord inte otur, det är fan i mig bara löjligt.

16.:15

Är trött på tidningar. Lyckas ansluta till något trådlöst nätverk i huset, men signalen är så svag att jag inte ens kommer in på Youtube. Än mindre Youporn, fan också.

16:26

Inser att min enda chans att få något konstruktivt gjort idag är att antingen kolla på Gomorra eller lyssna vidare på Capotes In cold blood på iPoden...

16:28

... eller duscha! Det ska vara skönt har jag hört, fräscht dessutom. Så får det bli.

16:55

Precis när jag tänker på var Sofia har tagit vägen så ringer hon upp för att kolla läget, samtalet varar i 30 sekunder, sedan ska hon jobba vidare. Jag säger inte att jag tänkte på henne precis, trots den fantastiska slumpen, den egotrippen unnar jag henne inte.

17:00

Joel ringer och vi bestämmer oss för att ses ikväll. Ute hos Joel och Gustav finns det internet, jag överväger mina chanser att ändå få spela den där pokerturneringen, en miljon vore inte helt fel.

17:23

Falukorv med spaghetti eller falukorv med makaroner, det är frågan. Jag är verkligen en spaghetti-man men i fallet falukorv är jag kluven, makaroner är ett bättre format till vilken tjock korv som helst.

17:27

Det finns inga makaroner, tur att jag är en spaghetti-man då.

17:35

Premier-cola är för dyrt. Jag dricker numer Freeway-cola. I´m livin large, i tell people im large livin!

18:33

Panikladdar iPoden inför bussresan ut till Joel. Han och Gustav bor i Bara och för att enklast beskriva Baras geografiska läge kan sägas att det som mest går en buss i timmen därifrån. Som mest alltså.

18:37

Får tankar om att "svänga förbi" Systemet. Jag har, trots att jag varit 20 år gammal i flera veckor, än inte handlat på Systemet. Kanske dags att "svänga förbi" på väg till Bara.

18:42

Helvete, nu missar jag snart bussen. Måste springa.

18:55

Sitter på bussen och en bebis stirrar på mig med sina stora svarta ögon. Om jag stirrar tillbaka och modern upptäcker detta framstår jag som en psykopat. Enda lösningen, jag blundar resten av resan.

19:40

Första glaset rött, vart ska det här leda?

20:40

Ett par glas senare och vi får finfrämmande från Stockholm. Joels kompis Erik ansluter med påsköl och vitt vin i pet-flaska.

21:23

Joel och Erik har långa utläggningar om Dylan och när det kommer till mannen i fråga har jag absolut ingenting att säga, jag är tyst en obekvämt lång stund.

22:45

Gustav ansluter från jobbet och börjar hetsdricka rödtjut för att komma ikapp oss andra.

23:27

Joel och Gustav går till gemensam attack och kallar mig narcissist. Allt de säger de närmaste fem minuterna efteråt ägnas åt att peka ut exempel som bekräftar påhoppet.

23:30

Jag sitter tyst medan mitt sällskap pratar om annat, jag gör allt jag kan för att vara så icke-narcissistisk som möjligt.

00:13

Vi hoppar på bussen in till stan, Erik försöker planka men misslyckas, det blir tryckt stämning i ett par sekunder...

00:14

... men snart faller Joel och Erik in i sång. Dylans samtliga avverkas på vägen in till Malmö...

00:33

... och fortsätter på busshållplatsen där en kille i grå jacka levererar en mördarblick mot Joel likt inget jag tidigare skådat innan han rycker åt sig sin polares telefon och skriker åt personen i andra ändan att han ska "döda den jävla horan".

00:38

Joel och Erik sjunger för fulla halsar på bussen. Gråjackan är argare än någonsin och vill slå dem på käften, hans polare håller honom tillbaka. Busschauffören stannar och säger att de får gå av om de fortsätter, Erik muttrar något om att det aldrig hade hänt i Stockholm, eller Göteborg för den delen.

00:45

Gråjackan följer efter oss när vi gått av bussen. Jag och Gustav väntar på att slagsmålet ska dra igång, men efter en intensiv minut vänder gråjackan med vänner åt ett annat håll och Joel börjar prata om hur han hade kunnat slå ner dom allihop.

01:03

En öl på en bar och en skåning som är skoförsäljare. Han är ute och firar en stor försäljning, hur mycket skor man nu kan sälja på en gång? Tre par?

01:35

Jag lämnar sällskapet och beger mig mot Gustav Adolfs torg där bussarna går. Ipoden har jag glömt ute hos Joel och Gustav.

01:48

Bussen kommer och det enda som snurrar i mitt huvud är James Blunt. Jag försöker avleda min egen hjärna med något annat men Blunt återkommer gång på gång, jag som inte ens lyssnar på honom. "Gotta ask yourself the question, where are you noooow?"

02:05

Hemkomst och åtta knäckemackor senare är jag mätt.

02:25

Inser att det här inlägget är precis som att jag har twittrat hela dagen. Överväger harakiri.

02:47

Orkar inte mer nu. Godnatt.

Statusrapport

2009-03-26T17:12:00.000-07:00

Senaste dygnets sömncykel.

03.00-06.30, 18.10-21.40

Eftersom energin inte räcker till att skriva lämnar jag er härmed med följande bild som beskriver min nuvarande status.

Inte direkt skräckinjagande

2009-03-25T12:04:00.000-07:00

Inte ett namn som man hävdar sig med på institutioner som Hall eller Kumla direkt...

Facebook-grupper

2009-03-25T09:54:00.000-07:00

För 10 minuter sedan: N har bjudit in dig till gruppen "KFC to Sweden!"

Nu: G har bjudit in dig till gruppen "Sweden vs Denmark and Norway first to 500.000 members"

Snart: Theo har bjudit in N och G till gruppen "Har ni INGET bättre för er?"

Snart avslutar jag mitt konto, nä det gör jag inte. Men ändå.

Dagens fakta

2009-03-24T14:21:00.000-07:00

Visste ni förresten? De där människorna med rastaflätor och fula ryggsäckar som står på gatan i regnet och försöker få dig att skänka pengar till Amnesty. I Danmark tjänar de 170 SEK i timmen!

Hycklare!

Därför uppmanar jag alla som stöter på såna här försäljare framöver att helt enkelt fråga om de skänker pengar själva, de rika asen.